Jag tycker vi tar och tittar

Jag har hamnat i dispyt med bilddagboken.se. Försöker tappert att ladda upp ett antal bilder från de senaste dagarna i mitt liv, men hela deras uppladdningsredskap verkar ha satt sig på tvären. Det gör mig lite hatisk, så snart ska jag lämna tekniken åt sitt hopplösa öde och ge mig ut på en motionsrunda här i krokarna. Solen skiner från en fläckfritt blå himmel, så det ska bli mig ett sant nöje att springa vilse i eftermiddag. Jag återkommer angående bilderna.

Igår var en helt fantastisk dag. Jag provade kläder i ett bemannat provrum och klarade mig igenom all nödvändig konversation på finska (behövde säga tre ord: moi, kaksi och kiitos, alltså använde jag största delen av mitt finska ordförråd). Sedan fick jag en silkesmjuk högerhand av en charmör med superprodukter. På eftermiddagen hade jag och J picknick på en ö. En söt fågel åt ur min hand och vi klängde på kanoner. Framför allt så utforskade vi kanonhålor i en vägg på en gammal fästning. Stundvis kände jag mig som en lycklig deltagare i "Ballar av stål", nuff said. Jag börjar misstänka att jag drömmer, och om jag gör det så ber jag om att aldrig bli väckt.

En riktig KANONBILD

(Vi älskar den, så var beredd på att få se mer av den)

Måj moi

Jag tänkte så här va, att nu när jag befinner mig på avstånd från de flesta jag känner kan det här vara ett bra tillfälle att börja blogga på nytt. Nu, gott folk, ska ni få höra.

Jag är i Helsingfors. Sitter med en kaffekopp och undviker att göra det jag borde göra, att plugga förstås. Allt är med andra ord i sin ordning och jag mår bra. Hade jag suttit här och pimplat O'boy, ivrigt uppsatsskrivandes, hade något varit snett. Mitt snabbkaffe, som förresten har det bedårande ordet Kulta på förpackningen, dricker jag ur en rosa mugg med romantiskt Mumin-motiv. Att köpa kaffet plus några få andra matvaror på närköpet Alepa tog mig ungefär en timme, om inte mer. Jag funderar på att aldrig sätta min fot i den butiken igen. Var det inte svindyrt så fanns det inte ens, och fanns det så var det alltid totalt fettfritt, och var det inte fettfritt så var det med chokladsmak och var det inte med chokladsmak så såg det ändå förbannat suspekt ut. När jag slutligen skulle betala den hutlöst höga summan € för hutlöst få matvaror, ställde jag till med en rejäl köbildning. Det berodde på att jag glömt att väga och sätt etikett på frukten jag tagit. Nej, de kan inte väga grejerna i kassan, för det är helt enkelt omöjligt. Medan jag lommade iväg för att väga äpplena väntade den vänliga kassörskan på mig, och som sagt hann en lång kö bildas. Jag kände mig rätt skamsen när jag kom tillbaka och alla dessa finska, bittra blickar riktades mot mig, idiotsvensken. Till råga på allt hade jag fått knata dit i åskväder med tillhörande spöregn och var således dyngsur när jag kom till affären. Nu tog ju handlandet så lång tid att jag så klart hann torka, men tydligen dröjde det inte tillräckligt länge för att det skulle hinna bli uppehåll i regnet. Det öser fortfarande ner. Men det gör inte så mycket nu längre, när jag är inomhus och har det mysigt med muminkoppen. Dessutom är världen vacker att betrakta så här års, oavsett om det är solsken eller ej. Grönt och fint är det, och genom vädringsfönstret förnimmer jag de ljuvliga dofterna från allt som växer och frodas i den sydfinska försommaren. Jag är riktigt glad att jag är här.