A trip down memory lane

Tannbergsskolan, höstterminen 2008. Ingenting har väl egentligen förändrats avsevärt under de senaste två åren. Allt ser på pricken likadant ut och lärarna är desamma. Lokalerna är lika fula och luften lika kylig och oren. J-kvarteret, D-kvarteret och den så kallade Studiegården ligger alla på samma platser och är till synes orörda sedan jag sist såg dem. Vägen mellan busstationen och skolan består av precis samma uppförsbackar, och jag vandrar den med samma motvilliga steg som för två år sedan.

Den enda markanta skillnaden finner vi bland eleverna; varenda kotte har bytts ut. För att inte tala om min position! För ett par år sedan släntrade jag runt mellan salarna med mina klasskamrater. Nu struttar jag runt med min lokala lärarutbildare och ska föreställa lärarkandidat. Jag sitter i fucking personalrummet och pimplar kaffe med mina gamla lärare – de personer som brukade ha till uppgift att sätta betyg på mig och gnälla om min skyhöga frånvaro. Behöver jag här nämna att det hela känns totalt fel? Känslorna jag får av att vara på min gamla gymnasieskola är överväldigande. Nostalgi. Uppgivenhet. Fasa. Lite sorg över svunna tider som aldrig kommer åter. Extra obehagligt blir det när jag upprepade gånger får höra att de flesta som kommit till Tannbergsskolan på praktik sedan har börjat jobba där, givetvis för att stanna resten av sina liv. ”Du har din framtid här” säger de. Tanken skrämmer mig till vanvett.

Som tur är har jag möjlighet att själv styra över mitt liv och kan högtidligt fatta beslutet att aldrig någonsin sätta min fot i någon av Tannbergsskolans byggnader efter fullföljd utbildning. Eller icke fullföljd för den delen. Hela uppdraget med den här monsterpraktiken får det att svindla för mina ögon. Vill jag alls göra det här?

"If my brain isn't ready for Swedish, I'll invent Emilish instead. If you want to communicate with me, start learning it"

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Att inte vara jag

Ibland vill jag göra saker som inte är "jag". Ni förstår vad jag menar, eller hur? Hittills den här helgen har jag gjort följande saker som jag sällan eller aldrig annars gör:

• Avstått från festande och varit fullt nöjd med det.
• Spenderat två och en halv timme på UB, med näsan i tråkiga böcker.
• Sett en romantisk komedi.
• Börjat en lördagsmorgon med att diska.
• Kollat sammanlagt två timmar på SVT1 och SVT2.
• Träffat Janne. Det var länge sedan.
• Bloggat

I morgon ska jag komplettera listan genom att gå på gudstjänst med Linnea.

Att något måste förändras är ju uppenbart - nu försöker jag.

I am a man of constant sorrow

Våra grannar gillar uppenbarligen filmen O brother, where art thou?, eller i alla fall soundtracket. Det går varmt här i huset om dagarna.

Det har jag absolut ingenting emot, för jag gillar också den rullen. Skarpt.

Robert

När jag gick gymnasiet hade jag en riktigt bra lärare i religion. Han var en reko kille, förhållandevis ung och dessutom kunde han konsten att undervisa. Låt oss kalla honom Robert i fortsättningen. Det var något med denne Robert, något som fick honom att nå fram till oss ungdomar på ett sätt som hans kollegor inte behärskade. Robert kommunicerade med oss. För att inte tala om hur intressant han fick religionsämnet att verka, till och med för dem som var totalt ointresserade av hinduism, judendom och allt var det heter. Nej, Robert visste helt enkelt vad han gjorde. Man skulle kunna säga att han är min lärarförebild.

Som lärarstudent har jag givetvis funderat över sådana här saker. Hur bar sig Robert åt egentligen? Vilka knep hade han som de andra lärarna inte förstod sig på? Jag har insett att det hela i själva verket är ganska enkelt...

Robert pratade om sex! Han nämnde ordet sex flera gånger vid varje lektionstillfälle. Vad han än talade om kunde han alltid dra paralleller till könsliv. Ändå blev det aldrig något vid vande oss vid - vi blev faktiskt lika chockade varje gång. Till en början väckte det ett obehag hos många - lärare ska väl för tusan inte prata om sex! - men samtliga fann sig i det förr eller senare. Och sexpratet höll oss vakna även den mörkaste fredagseftermiddag i december.

Då Robert är min förebild bland lärare kommer jag naturligtvis att ta efter hans undervisningskonster. Och jag betvivlar inte att sexsnack är ett användbart knep även i svenskan och alla andra skolämnen.

Så här kommer det att se ut:

Positiv: sexig
Komparativ: sexigare
Superlativ: sexigast

Presens: runkar
Preteritum: runkade
Perfekt: har runkat
etc.

Dildon (grundform)
Dildons (genitiv)

Ta ut satsdelarna i följande mening:
Olle ville gärna ha sex med Lisa, men Lisa föredrog alltid att ha sex med Sven.

Flin och bedårande ting

I dag (märk att jag skrev isär "i dag", och att jag nu skrev ihop "isär" och "ihop"! Jag var bara tvungen att ha med den här parentesen, trots att jag är fullt medveten om mitt vansinniga överanvändande av just parenteser. Det är inget snyggt stilgrepp, utan handlar snarare om att av ren lathet inte orka kila in informationen på ett tjusigare sätt i den löpande texten. Jag vet det och nu förtjänar jag en rungande örfil. Kom igen!) Ja, jaha, var var jag? Jo, jag skulle just berätta hur oförskämt glad jag har varit hela dagen. Jag har varit ett enda stort flin - är kanske fortfarande? Det har varit en sådan där dag då allt går vägen på ett eller annat vis. Skönt, för jag behövde en sådan dag i mitt liv. I går var det bara pinsamt och självkänsleförödande. Tentajävel. Nu har vi emellertid börjat en ny kurs och det känns mycket bra. Den är av ett flummigare slag. Jag har börjat inse att det trots allt passar mig bäst, flumm alltså. Vad säger det om en som människa? Att man är kreativ eller bara en ärthjärna? Lärarna är i alla fall rara - det kan vara den faktor som bidrar mest till de positiva känslorna för kursen. Det förra momentet lägger jag bakom mig, tills omtentan kommer vill säga. Omtentajävel.

På vägen hem svängde jag, mitt flin och Josefin förbi Akademibokhandeln. Jag köpte dels en nödvändig bok vid namn Vägar genom texten, och dels en dagbok. Den sistnämnda är vacker som en dag! Avsikten med inköpet är att jag ska återfå min lust att skriva. Och med tanke på att jag finner mig här bloggandes (!!!) så fungerar det nog, även om jag inte skriver i dagboken just nu. Måste vänta tills jag har något tillräckligt vackert att pränta ner i den. Min röda skönhet förtjänar blott det bästa. Jag upptäckte just att den luktar lite som sprit, typ Jelzin Vodka, vilket inte gjorde saken sämre. Observera att jag inte köpte dagboken för att riva ut bladen och låta dem sväva likt höstlöv i vinden och skapa pusslet om mitt liv. Men man vet ju aldrig vad som faller mig in framöver.

Tack för mig. Vi ses kanske snart igen, men jag väljer att inte lova något.

Hyenan Flin, känd från Lejonkungen

Gästbok 20/9 -08

Är här på er inflyttningsfest. Hoppas att "Uppdraget singel"-boken kommer till användning.
Kramar /WildaHilda

Vad som än händer i kväll så är det inte mitt eller ¤&¤&(%/(&&¤(¤& fel. Skyller allt på (Jon Gustavsson).
Med vänliga hälsningar
(oläsligt)
Fredrik Tjärnlund

Andreas Engberg!
Sieg heil! /Adolf Hitler
ANDERS "FLÄNNA" ANDERSSON
Hi
FANTASTISK GRILL
Hi I'm Jon from Nepal. I live in the suburbia. I have 4 seasons in my land. Now it's autumn. See you in the suburbia

Ibland kan minnet spela en spratt. Vissa nätter kan jag vakna, ryckt ur djup R.E.M-sömn i min sommarstuga utanför landet av de inrullande vågornas sövande brus. Men i mitt huvud dras associationerna till skriande motorvägar; lyktor, motorljud, avgaser; rusningstrafik. Minnet spelar en spratt; invanda ljud, gjutna från tidig barndoms föreställningar, som ställes på ända av vuxenlivets bleka krankhet. Så jag somnar om, och låter drömmarna bäras ut mot sjöss av samma vågor som rövade bort mig från John Blund. Och kanske är dessa drömmar bättre; kanske är i nio fall av tio TANKEN på lyckan överlägsen lyckan självt; överlägsen den potentiella eufori som tid och plikter förgör; men drömmen är min, och drömmen om lyckan äger JAG. Den kan ingen ta ifrån mig. Så jag somnar om, och jag hoppas på att aldrig behöva vakna.
/Gustaf

To Mrs & Mrs Perfect!
En lya värd att beskåda. Människor värda att minnas. En sammanhållning få förunnad. Tack för en underbar kväll med vänner värda att minnas och främlingar lönlösa att komma ihåg! Vi ses i helvetet eller på resan dit! //Erica

Halo
Har ingen aning om vad jag ska skriva :) Ska det vara några jävla budord så som vissa har skrivit här eller ska jag vara mitt vanliga flummiga jag? :) Allt i ert "vuxna" liv började med att ni bodde ihop och nu knyter ni ihop era liv igen, i en ny stad. Ni måste ju vara bra på att inte gå varandra på nerverna. Ni får ursäkta om jag stavar hur fel som helst (nemas problemas, det är rättat, reds. anm) :/ Särskilt Emilia som ska bli svensklärare. Sorry! Haha. Och tack för alla fina och otroligt komiska stunder ni gett mig. Oj nu lät det som att ni ska dö. Haha
Kramar/Emdi

Jävligt bra fest! FF, bra med sprit, snygga brudar. Detta kommer nog att urarta och jag och Flex kommer att slåss. Fett nice!
/Fisto

Mycket schysst FFF! Mycket fina brudar! Men var är groggvirket och hembränet? Nu ska vi SKS!! Chill out
/Flex
PS. Värdinnorna är fan schyrra! DS.

Stannar hemma ikväll. Raid på WoW.
/Benny

Jag tänkte fatta mig kort! Galet bra fest! Skönt folk, grymma värdar. Kul att man har träffat folk som er! Det väger tungt!
/Martin Popovac

Mycket schysst fest! Mycket fina brudar! Men var är karlarna?! Sugrör rockar! Ni får en ny krukväxt i veckan!
Puss o kram /Ann-Sofie och Sandra

Jag känner inte så många här, så jag tycker att alla borde ta varandra i händerna och dansa runt i en ring och vara vänner. /Ronny N

Markoolio

Till min stora förfäran har jag helt missat reklamen för helgens stora happening i Umeå. Här sitter jag och lallar om Shout Out Louds - när självaste Marko "Markoolio" Lehtosalo uppträder på O´Learys i kväll! Hallå liksom! Som ni säkert förstår är alla tidigare smidda helgplaner strukna ur kalendern. Våran casanova ger oss det vi vill ha.

Böcker, möbler och musik

För ett par timmar sedan gick jag till postombudet och hämtade ut böckerna till höger. Jag tycker mig redan känna av en ömsesidig motvilja, mig och bokskrällena emellan. Sånt är ju aldrig roligt. Till råga på allt kommer vi bli tvingade att umgås ganska nära och flitigt de kommande två veckorna. Alla positiva tankar jag tidigare haft, som lytt något i stil med "grammatik är ju riktigt roligt ändå!" eller "jag kanske har en viss fallenhet för det här", är som bortflugna. Glöm rubbet.*

I morgon kommer äntligen våra möbler! Min bussiga far kör hit dem från Sorsele, mot gentjänsten att han och Pia får bo hos oss över helgen. Vi är utleda på att sitta på klappstolar när vi ser på tv, så nu blir det härligt att få en stor och grön soffgrupp att gosa ner sig i. På släpet kommer även en gästsäng och ett skrivbord. Pappa och Pia får sova i den av dem själva medhavda sängen under sina dagar hos oss. Det betyder alltså att här får man inte övernatta om man inte står för sängen själv.

Shape up och Shout Out Louds i morgon. Det blir nog kul! Jag och Linnea har insett att Shout outs faktiskt är bra, till och med riktigt bra.

* rubbet = alltihop/eng: everything. Ifall att någon skulle undra... ;)

Ett sött litet sms

"FÖR FAN!!! NI ÄR JU VERKLIGEN DUMMA I HUVET! ELIN SOVER OCH SKA UPP SJU SÅ VI KAN INTE VARA HÄR. VAD VILL NI, SUPA? JA DÅ HAR NI MÖTT ER JÄVLA ÖVERMAN. ERA JÄVLA FITTOR. JAG KAN MED LÄTTHET SUPA ER UNDER BORDET. JUST SAY THE WORD SÅ KOMMER JAG OCH DRICKER UPP ER SPRIT, OCH MIN EGEN. VILL NI KNULLA ELLER VILL NI SUPA? FITTOR"

Tack.

(Jag sänder ett förlåt till känsliga läsare.)

Int dä lite sjukt?

För tillfället hänvisar jag till min bilddagbok. Jag uppdaterar den betydligt oftare än bloggen just nu.

Bilddagbok och Oslo

Jag trillade dit. Nu har även jag skaffat en bilddagbok. Jag kommer så klart inte att ge upp mitt bloggande för det (även om det kan tyckas att jag redan har gjort det), men bilddagboken blir ett betydligt smidigare sätt att ladda upp bilder på.

Och i morgon åker vi till Norge!

Jöbbe

Jobbet går fint, för det mesta utmärkt faktiskt. Känslan är otroligt skön när man börjar komma in i rutinerna. Dessutom gillar jag stället skarpt, det placerar sig högt på topplistan över mina arbetsplatser. Men som jag har gnällt om tidigare - fööör mycket är det. Idag känns det otroligt nedrigt att behöva fara till jobbet klockan tolv. Solen skiner från en helt molnfri himmel. Till råga på allt ringde mamma och ville bjuda på middag ikväll. Men det är bara att hålla ut, vara glad, tänka på kosingen och inte tjura över sin vita hud (tror fan den har återgått till sin vinternyans snart, så när som på lite "bonnbränna").

Det här blev ett extremt tråkigt inlägg. Egentligen tänkte jag skriva om hur slående likt mitt arbete är att spela The Sims (med väldigt många "simmar" i ett hus). När man tänker så blir jobbet genast underhållande. Det är praktiskt taget samma sak, förutom att man är där kroppsligen på demensboendet. Vore snäppet bättre om det var helt och hållet som spelet, så kunde man ha en bättre överblick. Och simmarna klarar oftast att gå på toa själv, bara man bestämmer att de ska gå dit.

Två veckor kvar!

Oslo! En resa som varken blir särskilt lång eller långvarig. Men det kommer garanterat att bli sommarens upplevelse för mig. Hell yeah, snart drar vi!

I morgon åker jag till Sorsele. Blir där ungefär ett dygn, mest för att fara på mormorsmors begravning. Även om omständigheterna är tråkiga så ska det faktiskt bli otroligt skönt att komma dit, ett avbrott i mitt ganska intensiva jobbande som tagit fart.

Skönhet

Jovars... Jag gillar verkligen karlar (ingen hemlighet direkt)! Det kan inte finnas något vackrare på denna jord. Aaah...

Särskilt intressanta är de om de är kändisar som är döda sedan sisådär trettio år tillbaka.

"Du har fått en bostad!"

Nu har jag och Linnea fått en lägenhet! Vår nya adress kommer att bli Historiegränd 18B och vi flyttar troligen in den sista augusti. Det här känns fint! Lägg märke till att jag inte ens behöver lämna mitt kära Hispan. Flyttar typ hundra meter. Bättre kunde det inte bli.

dIRE sTRAITS

Juliet says, "Hey it's Romeo, you nearly gave me a heart attack"
He's underneath the window, she's singing, "Hey la, my boyfriend's back

You shouldn't come around here, singing up at people like that"

Anyway, what you gonna do about it?

Njutning på hög nivå.

American Beauty

Ett jäkla mästerverk!

Creep

Radiohead - Creep. Den akustiska versionen. Satans fin! Vet dock inte vad jag ska tycka om videon. Den kanske är lite söt...

I morgon börjar jag jobba, men jag vet inte ens vilken tid. Har slarvat bort lappen med tiderna. Japp, jag är en oansvarig skit... Ett creep!

Tromboner och trumpeter!

När jag var på väg ner till stan idag fick jag se något jag aldrig förr skådat. En tromb! Det var vid svinget, där de verkar bygga jämt och ständigt. En jättehög "pelare" av sand som blåste runt - hur häftigt som helst.

Detta för tankarna till en dialog mellan mormor och morfar (det följande sägs på bred sorselebondska):

Mormor: det hade blåst en trombon på Kreta innan vi kom dit!
Morfar: jo, och hade det bara blåst lite grann så hade det varit ett munspel.


I morgon börjar Brännbollsyran. Det blir kul!

Maybe we were better alone

Tänkte att jag skulle dela med mig av min favoritlåt just nu. Har på senare tid utökat spellistan med många fina låtar, men just den här är något särskilt. Den är så fantastisk att jag vill gråta floder, varje gång jag hör den. En stor eloge till Linnea som fattade det kloka beslutet att skicka The Killers - Show you how till mig! (Obs, jag rekommenderar er att inte kolla så noga. Lyssna i stället. Bandmedlemmarna är tyvärr inte så snygga som de var i min fantasi.)

Weird

Underliga ting har börjat ske i mitt rum, framför allt vad gäller hemelektroniken. Både datorn och stereon har uppfört sig lite annorlunda på senare tid, men det är inget jag tagit särskild notis om. Bara smågrejer; ovanligt trög dator och att det blivit glapp i ljudkabeln och så vidare. Men igår kväll blev det strejk.

Min dator, som alltid skött sig utmärkt och varit snabb, fick ett stort error. Den stängdes av helt utan förvarning. Sedan startade den om som om ingenting hänt. Kanske är det något virus, eller så börjar den bli överbelastad av allt jag laddat ned. Ingenting konstigt med det egentligen, datorer krånglar väl alltid mer eller mindre när de har varit med ett tag.

Det mystiska jag vill komma till inträffade klockan 04.20 i morse. Stereon, som varit avstängd hela natten, började plötsligt ge ifrån sig konstiga ljud, som att cd-växlaren snurrade hejvilt. Jag vaknade med ett ryck och klev upp för att kolla vad som hände. Stereon var fortfarande avstängd och displayen släckt, men när jag tittade närmare så såg jag att det kom fram en massa text på den. "Electronic equalizer", "fm radio" och så vidare, det byttes fort emellan. I vanliga fall brukar det bara vara en klocka. Jag startade apparaten och då var radion på, brusade högt. Detta trots att det varit inställt på "AUX" när jag stängde av stereon för kvällen (det brukar alltid vara samma när man sedan startar den igen). I skrivande stund upptäcker jag dessutom att andra inställningar ändrats, som equalizer, bass boost och sådant.

Vad fan är det fråga om?! Anledningen till att jag förklarar så ingående är att jag vill ha hjälp. Tekniknissar, vad kan det vara för fel? Kan ett virus på datorn "smitta av sig" genom ljudkabeln så att även stereon blir knäpp? Eventuella medium bland läsarna kan få svara på följande fråga: spökar det hos mig?

Jag kommer att drömma mardrömmar om stereoanläggningar som förvandlas till monster.

BATTLE: Hattifnattar vs. Mårran

Hattifnatt säger:
mårran trodde hon va cool, för det kom frost av hennes kjol. men egentligen är hon jävligt klen, fan jävla tönt, har du ens några ben?
Hattifnatt säger:
mårran raggar mumintroll, tror hon har koll, men det spelar ingen roll, för mumintroll är ej hennes grej, hon är en frostig bitchig och mårrig tjej
Mårran säger:
hattifnatt är inte söt som en katt, bara lång, konstig och slemmig, inte som en hatt. Fnatt har dom allt, dessa jävla hattifnatt(ar)
Hattifnatt säger:
vem fan kom och sa att vi vill va en katt, mårran du har du allt fått spatt / vi krossar dig som is i brallan, mårran kom igen, sluta spela allan
Mårran säger:
Hattifnattar är inte dom som fattar. Dom är tröga, fula och konstiga ting som inte ens kan prata om nånting.
Hattifnatt säger:
mårran skulle se på porran, ville va me, men allt gick på sne / ge upp nu din tröga fan, för du har inte ens nåt könsorgan
Mårran säger:
Mårran, det är jag. Stor och ordentlig kvinna. Jag må vara sur, men ni skulle aldrig mot mig vinna. Jag är häftig och cool med min häftiga kjol medans ni struttar runt nakna, hallå! vakna!
Hattifnatt säger:
elektricitet är grejer, dödar frostiga tjejer, hör du vad jag säger
Hattifnatt säger:
naken, vaken, blixt och dunder, matchen är slut - mårran ligger under!
Mårran säger:
Jag behöver inte en massa vänner för att göra skada. Ni skulle inte ens kunna välta en lada. Elektrecitet tar inte på mig, jag är en åska själv, mullrig och het.
Hattifnatt säger:
het som vaddå, en eskimå?
Mårran säger:
Kan ni ens ge ifrån er ljud, har ni ens hud? Ni är som tarmar som jag använder till bajs. Har ni någonsin smakat majs?
Hattifnatt säger:
majs är skit - vi röker dynamit
Mårran säger:
Dynamit är inget att ha. Ni har ju inte ens mun att röka med, ni är ingenting om ni inte står på led!
Hattifnatt säger:
mårran för fan, du rör dig jävligt sakta, värt att stå vid muminhus och vakta / du får aldrig slakta, inse fakta!
Mårran säger:
Vänta ni bara, jag ska nog ta dom. Ni ska få äta era ord när jag känner deras safter mot min gom. Mårran säger:
Men vänta, ni kan ju inte äta, ni har ingen mun. Hur kunde jag vara så dum.
Hattifnatt säger:
fan vad vi pissar på dina rim, hittaru dom i vuollerim? din feta tönt, det är inte lönt, försöka vara en svart gast, vi mosar dig nu i all hast och häxan kommer på sin kvast
Mårran säger:
Jag må vara läskig och fläskig, men jag är cool i min kjol. Jag har en egen kvast, för jag är en häxa som kommer ge er en läxa!
Hattifnatt säger:
mårran är passé, bara på sné, hennes gråa kjol är så jävla i fjol!
Mårran säger:
nudister hör hemma i finkan, inte ska ni komma och tro att ni kan - nåt annat än att vara fula. Ni kan inte ens hjula. Ni är pinsamma för mumindalen bara så ni vet, för att passa in krävs det att man är lite fet.
Hattifnatt säger:
mumindalen vi dissar, vi är hos tor när han sin hammare hissar! naken är tidlöst, grå kjol är lönlöst, inse mårran att det är taktlöst att battla mot fnattar som fattar att mårran inte ens har några pattar
Hattifnatt säger:
hundratusen mot en, det är just en / enkel ekvation, pinsam situation, fnattar är en miljon! / matematik är inte din starka sida, mårran borde hem mot vuollerim glida!


HATTIFNATTARNA VANN! Det hela firas med ett stort kalas i Mumindalen. (Till och med Mårran är bjuden.)

So fresh, so clean

Det är precis så här man ska börja en lördagkväll. Ensam med en Pripps Blå Pure, sittandes i ett halvstökigt men soligt studentrum. Annat folk grillar och fånar sig, men jag sitter här hemma i min turkos-rosa utstyrsel... Och håller ut. Sörplar, så att det hörs ordentligt. Öppnar ölflaskan med tänderna, säger sedan "ha, ni kan inte hindra mig!" till ingen alls. Flinar charmigt in i kameran när jag för en gångs skull tar en uppsjö av egobilder. Lyssnar på låtar som ingen annan någonsin vill höra (exempelvis Kliff med Ola Magnell).

Jaha, var det allt? Nej. Nu drar jag till Peddan och skålar med andra än mig själv. Kvällen har börjat på ett utomordentligt sätt och bör därför fortgå därefter. Även om det bara blir förfest och inget mer.

Sagan om Frankensteins medeltal

Den här sagan var med i en antologi vi läste på gymnasiet. Den är skriven av Tage Danielsson och jag gillar den skarpt.

Dr Frankenstein var en man med övernaturliga egenskaper. Han var statistiker på Statistiska Centralbyrån och trollade utan större ansträngning fram små svarta gubbar med mystisk innebörd: ibland nykterister i Västerbottens län, ibland kunde den lilla svarta gubben föreställa alla svenskar som röstade på högerpartiet för två år sen, och bredvid stod då en annan liten gubbe och föreställde alla svenskar som röstade på högerpartiet nu senast, fast den sista lilla gubben hade inget huve. Så ni förstår att Dr Frankenstein han var allt en riktig trollkarl!

Nu hade Dr Frankenstein under en lång tid hållit sig instängd i sitt ytterst hemliga och tillbommade laboratorium där han höll på att stöka med mystiska tabeller och magiska formler. Han var sysselsatt med ingenting mindre än själva krönet på sitt livsverk: att på vetenskaplig väg framställa en statistisk gubbe i naturlig storlek! Minutiöst blandade han i exakta doser alla statistiska fakta om svenska män, hällde ihop dem i provrör och retorter, skakade om, gjorde ett avkok på bladningen och fick på så sätt fram en seg massa varav han med förfarna händer formade en mansperson som låg livlös på ett bord i laboratoriet. I ett annat provrör hade han en lila vätska, sammansatt av alla en svensk man statistiskt beräknade egenskaper och karaktärsdrag.
"När jag nu droppar denna vätska i mannens öga, bör enligt alla beräkningar denne mansfigur bli levande, ur statistisk synpunkt sett," västa Dr Frankenstein med av iver halvkvävd stämma. Han droppade. Figuren satte sig upp och såg sig yrvaket omkring.
"Tack för senast," sa figuren.
"Allt stämmer!" utropade Dr Frankenstein. "Repliker med hög frekvens i statistiken yttrar han följdriktigt först!"
"Ja, hej då, botten opp," sa figuren.

Dr Frankenstein döpte sin skapelse till Sven-Erik medeltal. Sven-Erik Medeltal var en man av medellängd, med normal kroppsbyggnad, cendréfärgat hår och lätt framåtlutad gång. Han var iklädd mellangrå cheviotkostym, randig slips och ganska oborstade skor. Han var rätt beskedlig, tystlåten, trygg, småsävlig och till 48% socialdemokrat. Han tyckte om fotboll och Hylands Hörna, och var tredje julotta gick han i kyrkan.

Dr Frankenstein ledde nu in Sven-Erik Medeltal i en normallägenhet på två och ett kvarts rum och kök som han på förhand iordningställt i anslutning till sitt laboratorium på Statistiska Centralbyrån. Sven-Erik Medeltal satte sig genast i fåtöljen framför TV-apparaten och rökte en och en tredjedels cigrett med filter.
"Nu måste jag förklara en del saker för dig, Sven-Erik," sa Dr Frankenstein. "Jag har skapat dig av alla sorters medeltal som finns på hela Centralbyrån, och du är konstruerad så att du alltid lever i enlighet med vad statistiken säger, och den ljuger aldrig. Du har ett arbete på en medelstor fabrik här i närheten, du går på bio tre fjärdedels gånger i veckan, och så fort jag hinner ska jag framstäla åt dig en statistisk exakt hustru och ett och ett kvarts barn. Men kom ihåg: jag är din herre, och du lyder obetingat under mina siffror och formler!"
"Jag mår bra. Hur mår du, gamle galosch?" svarade Sven-Erik Medeltal på sitt statistiskt charmfulla vis.

Nu levde Sven-Erik Medeltal en tid i enlighet med sin inbyggda statistik. Han läste 1,35 daglig tidning och hade lite småtråkigt i största allmänhet som normalt är. Men det blev förstås mer liv i luckan när Dr Frankenstein blivit klar med hans hustru (som p g a kvinnoöverskottet hade sex fingrar på vänster hand) och hans ett och ett kvarts barn. Lilla kvantingen gjorde visserligen inte så mycket väsen av sig, men det hela barnet skek enligt statistiken och blötte ner 7,68 blöjor per dygn.

Allt gick en tid enligt Dr Frankensteins beräkningar, och statistiska studiegrupper gjorde då och då besök i familjen Medeltals lägenhet för att bese Dr Frankensteins underverk. Även vid sådana tillfällen uppförde sig givetvis herr och fru Medeltal normalt och tryckte allas händer två gånger, en gång när de kom och en gång när de gick.
"Vi ses när vi råkas," sa Sven-Erik Medeltal.

Efter några månader började Dr Frankenstein märka en irritation hos Sven-Erik Medeltal som han trodde sig finna större än den i tabellen angivna. Till en början tillskrev han irritationen den halva snuva som Sven-Erik ådrog sig var tredje månad, men så småningom blev Sven-Erik så nervös att Dr Frankenstein blev orolig.
"Kom ihåg, Sven-Erik," sa Dr Frankenstein, "att du står under mina siffrors kommando. Avviker du från mönstret rubbar du därmed den gudomliga harmoni som råder i statistikens värld. Tag dig i akt, Sven-Erik!"

Men Dr Frankenstein hade inte räknat med det normala trots mot överheten som han själv byggt in i Sven-Erik Medeltal. Sven-Erik bidade sin tid. Slutligen reste Dr Frankenstein bort på en vecka till den Internationella Statistiska Kongressen För Fastställande Av Medelnederbörden I Lombardinet, som hölls i Tokyo.

Nu såg Sven-Erik sin chans. Han hade under tidens lopp retat upp sig mer och mer på alla de decimalbråk och allmänna bråk som hans var konstruerad att leva efter. Dr Frankenstein hade fastnat i sin egen fälla; han hade inte tagit med i beräkningen vissa fakta beträffande en människas normala reaktioner visavi statistiska beteendemönster. Om man som Sven-Erik Medeltal under längre tid idkar intimt umgänge med sin hustru 0,21 gånger per dag så blir man statistiskt sett rimligen rätt förbannad så småningom.

Det var därför som Sven-Erik nu gjorde revolt mot sitt livs bråkdelar. Han började en lördagskväll klockan åtta med att inte se på TV 2,6 timmar utan i stället sätta i sig två hela öl (mot föreskrivna 1,37). Därpå älskade han sin hustru två hela ågngen (en ökning med 1,79 gånger!), tog sig ett helt bad (mot normalt ett tredjedels), rökte två pipor Dunhill Mixture (mot föreskrivna 0,6 pipor Hamiltons Blandning) och lade sig till sist att sova utan pyjamas (mot normalt 0,75 pyjamas). Han mådde vid insomnandet ganska bra.

Nu fick detta Sven-Erik Medeltals beteende överskådliga följder för alla andra svenskars beteendemönster, eftersom Sven-Erik var rikslikaren för allt svenskt liv. TV-tittandet sjönk katastrofalt, ölkonsumtionen steg så IOGT måste blixtinkalla till riksstämma i Arboga, sexualumgänget blev åtta gånger intensivare än förut, och det blev ett enastående uppsving i fråga om karbad, piprökning och sänggående utan pyjamas. Och när Sven-Erik påföljande måndag struntade i att gå till arbetet avstannade produktionen i hela landet som genom ett trollslag. Så mycket dank har aldrig tillförne slagits i Sveriges rike!

När Dr Frankenstein kom hem från Tokyo blev han, som statistiken säger att man blir i ett sådant fall, slagen med bestörtning. Vad skulle han göra? Han kunde ju inte ha ihjäl familjen Medeltal, för då skulle hela Sverige avlida som en man. Han kunde knappt ens gräla på Sven-Erik Medeltal, eftersom han då löpte risken att reta upp honom, och därmed alla svenska män, till ursinne. Och det vet man ju vad en retad svensk kan ta sig till, för att inte tala om tre och en halv miljoner!

Dr Frankenstein gjorde det enda möjliga i hans situation: han talade varligt med Sven-Erik Medeltal i kompromissens tecken.
"Säg hur du vill ha det, Sven-Erik," sa han milt.
"Bara hela tal. Tackar som frågar," svarade Sven-Erik. "Inga bråk, bara hela tal. Avrundade uppåt. Hej svejs i lingonskogen."

Så om ni får lust att ta en grogg till innan ni går och lägger er är det Sven-Erik Medeltals förtjänst.

Kattjävel

en katt säger:
mjao *klösa*
Emilia säger:
klös mig inte för helvete! *tar dig i nackskinnet och slänger dig flera meter så att du fastnar med klorna i väggen och lämnar fasansfulla märken som kostar en massa pengar när lägenheten ska besiktigas*
Emilia säger:
(obs, det var i DIN lägenhet)
en katt säger:
mjao *äter dig*
Emilia säger:
ät mig inte för helvete! *blir uppäten och håller käften*
en katt säger:
*ligger på rygg i luften och sprattlar med benen på golvet och i taket*
Emilia säger:
mätt och belåten?
en katt säger:
MÄTT*spinner som en tiger*
Emilia säger:
just ja, jag skulle ju hålla käften *håller käften*

The happy sinners

Linnea, Josefin, Elin och Emilia

Alla brudarna ovan sviker sina löften om en vit helg. Ikväll blir det åka av, ännu en gång! Det här är även gänget som kommer att rulla iväg till Oslo i juli. Det kan inte bli annat än kanonbra. Skål!

Värsta grejen

Ikväll ska jag fara till mamma och använda den här:

Vi bara lallar runt på Karl Johan

Jag tänkte följa Linneas exempel och skriva om resan vi har börjat planera. Nej, inte USA-resan, den ligger bra långt i framtiden, men däremot tänker vi göra en tripp till Norge i sommar. Favorit i repris skulle man väl kunna kalla det, nu när fem år har gått sedan vårt förra norgeupptåg. Vi inser redan nu att vi kommer att ha en rätt ynklig resekassa, så det blir utmärkt att hålla sig inom Norden. Och jag har faktiskt ingenting alls emot det. Till skillnad från 2002 kommer vi att skippa Nordnorge, även om det är fina grejer - nu är det 2008 och Oslo som gäller. En massa fest, Tusenfryd och annat härligt, visst låter det kanon? Om du tycker det så är det bara att hojta, för vi vill ha fler kamrater med på resan. Spelar ingen roll vem du är, bara du uppskattar Norge och vårt sällskap. Troligen kommer vi att åka i juli någon gång. På?!

Skarpt läge

Idag är en oväntat rolig dag. Jag och Linnea är på vårt allra bästa bakishumör. Vi kan se humorn i precis allt som inträffar! Det är en härlig känsla, att man inte behöver ha sånt jävla flyt för att må gott. Vi har det förbaskat bra ändå, i alla fall idag. Synd bara att det är måndag i morgon, då kommer ju alla hemskheter ikapp en.

Mitt och ärtans senaste påhitt är att vid lämpligt tillfälle klä ut oss till Gunvald Larsson och Martin Beck. Jag ser stora framgångar i kikaren! Folk kommer att hänga oss i hasorna för att få autografer! För en stund sedan testade vi att klä ut oss för att se om det håller. Här nedan kan ni se en bild från när vi hängde ute på stan i våra utstyrslar. Rätt likt, va?

Linnea som Martin Beck och jag som Gunvald Larsson.

Och så helgens bästa citat:

"De låter som robotar när de pratar. Det handlar inte bara om att de har samma dialekt, de har samma röst också, allihop! Allt de säger är som en massa fyrkanter som raddas upp på varandra."

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar

För ett par veckor sedan lovade jag och svor på att vara duktig genom hela lyrikkursen. Har inte sagt så mycket om det, men det beror inte på att jag försöker undvika ämnet. Nej, hittills tycker jag faktiskt att min insats har varit relativt god. Jag läser visserligen inte all facklitteratur som står på schemat och antecknar kanske inte så som jag borde, men jag läser poesi, analyserar och sätter ut versfötter. Styckmördar dikter. Ja minsann, det är brutala styckmord vi talar om. Ta en dikt du älskar, dela in den i satser, hör andras tolkningar av den - taddaa, dikten är köttfärs!

I morgon har vi något slags fonetikseminarium, då ska vi ta med var sin dikt och läsa upp den. Jag trillar nog dit på någon med Dan Andersson, min favoritpoet sedan många år. Jag vågar göra det eftersom det seminariet antagligen inte går ut på att göra slamsor av poesin.

Följande dikt är inte den jag kommer att ta med till seminariet, men den här är också oerhört fin.


Vaknatt

I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin,
jag ber om en vårnatt igen av de många,
som eldat mitt blod till ett brinnande vin.

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga,
och hos mig är ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga,
och längesen är det som solen gick ner.

- Dan Andersson
Ur Svarta Ballader, 1917

Winter in Finland

(...är en soft och bra låt med Moss. Hittade tyvärr inget vettigt klipp på DuTuben. Det är i alla fall den enda vinter jag vill veta av för närvarande.)

Winter in Umeå också. Det är helt vitt ute, nu igen. Min termometer visar -0,1. Vinden viner i knutarna.

WHY?!

Välkommen till Umeå! Jag måste ha fått om bakfoten att det blivit vår. Nu drar jag för persiennerna, låser dörren och fortsätter se Klass 9A. Orkar inte se eländet utomhus, väderberoende och fånig som jag är.

Du, du...

Projekt Positiv (dag 1)

Igår kom jag och Linnea överens om att sätta igång med ett projekt. Projekt Positiv - det är precis vad det låter som. Ersätt alla de negativa tankarna du får med positiva! Det idiotiska var nog att dra igång det här på en måndag. Vem fan lyckas vara på gott humör då? För övrigt är vädret rena rama katastrofen. Behöver jag säga att jag misslyckades radikalt? Det blir ingen dag 2, för jag ger upp.

Förhoppningsvis blir jag lite gladare i kväll. Varm choklad är bra för själen.

Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
who makes you smile
Well, I just wanna believe
that I could be something to someone

What am I to you?

Norah Jones. Bra grejer! Lite dålig kvalité på ljudet dock.

Då tanken är luddig är känslan konkret

Oh, ser nu att det förra inlägget var mitt 300:e. Inte illa!

Jag skriver egentligen bara för att jag vill ha med rubriken. Det är en rad ur Tänk inte mera med Lisa Ekdahl, en låt med en mycket bra text. Kunde ha varit mina egna ord, fast jag skulle självklart aldrig ha kunnat göra en låt av det.

NU KÖR VI!

En tråkig upptäckt

Jag tenderar att ha ett groteskt underbett på vissa bilder. Det ogillas skarpt. Här nedan kan ni skåda härligheten:

Nu ska jag knalla över till Josefin och se Scarface, det första steget till att göra mig medveten om "finkulturen". Vi får väl se hur det blir...

Jojka inte om nätterna!

Inläggsrubriken är en av alla regler som kommer att gälla i min och Linneas lägenhet. Fler smakprov är:

"Om du har sällskap av en älgko så får denna inte gå längre in i lägenheten än till toaletten. Ett undantag kan göras om älgkon bär specialsydda tofflor. Under brunsten är älgkor bannlysta (det vill säga augusti-november)"

"För att få vistas i denna lägenhet måste du tala med småländsk dialekt."

"Om du är kvinna och väger under femtio kilo - lämna lägenheten med omedelbar verkan!"

(Reglerna inkluderar givetvis inte oss som bor i lägenheten. Vi får jojka bäst vi vill och slipper dessutom prata som Uffe.)

En lista kommer att sitta i hallen och bytas ut med jämna mellanrum. Flera teman kommer att tas upp. En period planerar vi att ha mumintema på regellistan, det kan bli spännande.

Du skimrar i neon

Det här med lyrikkursen för naturligt nog in tankarna på lyrik. Jag brukar skriva ibland, men det var mer förr. En enda fjuttig gång i mitt liv har jag skrivit en dikt som jag blev nöjd med. Det beror inte på att den är särskilt bra... Det är den säkert inte, inte för utomstående. Men den förmedlar precis den känslan jag hade när jag skrev den (för drygt ett år sedan). Och det är vad jag kallar att lyckas med en dikt. Vem skriver man för egentligen?

Nu tänkte jag ta och publicera den där jävla dikten här på bloggen. Flera av er har troligen redan läst den, men jag måste få tjata lite. Jag blir glad om ni kommenterar och kan faktiskt ta både positiv och negativ kritik. Det är ju alltid intressant att höra hur andra uppfattar det man skrivit. Apropå poesi så är det umeåfinalen i poetry slam i kväll, 19.00 på Café Station. Det blir nog kul.

Ja, jag tog det förjävligt dåligt.
Att se dig i neonljuset,
med glädjen i ögonen
och skimrande av liv
tog all sans ifrån mig
Vätskan flödar,
ljuset blinkar,
och jag
hänger inte längre med

Ja, du sa nej,
"Försvinn och gå din väg,
du som har det bra
För mig är det enkelt"
och mina ofriska drömmar
försvann i rökrummets ventilation
(som förresten är jävligt dålig)

Hide and seek

Jag kan tyvärr inte underhålla er idag. Det får bli musik i stället.

Poker?

Jag var just hos Josefin och såg 100 höjdare. Det var ju rätt underhållande, som vanligt. Jag skulle vilja ha de där grabbarnas jobb! I reklampauserna verkade allt handla om poker. Trodde att det där med pokerspelande dött ut en aning sedan det var så otroligt mycket kring det för några år sedan. Men jag verkar ha bedragit mig, eller så har pokern av någon anledning fått ett nytt uppsving. Nåväl, alla dessa spelkort och marker på tv gav mig en idé: varför inte ta mitt pokerset som bara ligger och samlar damm, och dra en pokerkväll? Josefin klappade händerna av förtjusning. Jag hoppas att det även gäller er andra, för vi behöver så klart spelkamrater. De som vill vara med kan anmäla sig genom att kommentera här eller på annat vis höra av sig. Något datum är inte fastställt, men jag tycker vi siktar på någon gång inom de närmaste veckorna.

Det blir nog vi

Jag lämnar Umeå, men inte för att åka till Sorsele. I stället blir det Lycksele i helgen. Jag och Linnea ska fira påsk tillsammans, varvat med flyttstök för henne och plugg för mig. Jag misstänker att firandet kommer utgöras av till största delen skitsnack och slappande, för någon prålig påskmiddag har vi då rakt inte råd med. För sakens skull kanske vi målar ett ägg i stället.

"Det blir nog ni till slut, Linnea och Emilia"
- Linda (Linneas äldre syster) för cirka ett år sedan.

Fast det är förbaskat synd att vi inte är det minsta attraherade av varandra. Vi gillar ju kaarlarrrr, kanske alldeles för mycket (observera: "karlar" sägs med otäck röst).

Just nu hör jag mina grannar ha sexuellt umgänge. Hallå, lägg ner va?!

U

Dagens stora nyhet, som bara Linnea känner till allt om, är att jag är kär. Föremålet för min kärlek har alla U:na (alltså, glöm S:en):





Underbar.




Ungersk.




U... Jaja, jättebra i alla fall.






GULASCHSOPPA! Till och med god som pulversoppa! Jag svävar på rosa moln.



Jag har problem. Prublem.

Familjen - Det snurrar i min skalle

Jag blir inte klok på den låten. Den är ju faktiskt rätt fånig rakt igenom. Men något lika fånigt inom mig älskar varenda sekund av låtjäveln. Jag vill leva livet, dansa och hoppa omkring!

Speciellt dessa rader, de dyrkar jag verkligen:

Jag gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen

(Det har knappast undgått någon som har mig på MSN.)

Videon är också schysst:

Fuck Sweden, I'm going to China

Som ni kanske såg efterlyste jag kinesisk musik igår. Det var till en uppgift vi har i skolan. Jag har läst en bok från Kina och skulle försöka hitta musik och en bild som stämmer in på boken. Det löste sig snart med musiken; jag hittade en stillsam och vacker sång från kulturrevolutionen. Efter det tog jag tag i bildsökandet som också gick vägen. Det blev en bild från demonstrationerna vid Himmelska Fridens Torg i Peking 1989 (verkar jag påläst?). Men i mitt sökande fann jag mer än bara bilder på vilt demonstrerande studenter ...

Kinesiska män, helvete ändå! Åh! Jag är i ärlighetens namn inte så intresserad av killar just nu. Det kanske inte är så underligt med tanke på att jag just kommer från ett rätt långt förhållande och inte ens har kommit över det jobbiga avslutet. Men dessa kineser alltså, herregud, jag finner inga ord. Förbaskat heta. Vill någon hänga med till Kina? Typ nu?

Att skämta om döda

Idag skrev vår seminariegrupp, med mig i spetsen, en skämtsam berättelse om Alice Timander. Det var faktiskt lite roligt. Men ... När jag nu kom hem från skolan föll det mig in att jag skulle googla på Timander och se vad som dök upp, jag visste ju nästan ingenting om henne egentligen, det var bara namnet som dök upp i skallen idag. När jag googlat fick jag skämmas! Tanten är död. Hon somnade in den 3 juli förra året.

Vila i frid, Alice. Hoppas du inte kommer och hemsöker oss på grund av dagens tabbe.

How do we sleep while our beds are burning?

Det stinker i korridoren! Bränt.Vi trodde ärligt talat att det brann. Det var nämligen inte bara stanken som väckte misstankar, för det var alldeles rökigt också. Vi tänkte precis ringa brandkåren, men då såg vi en kille som satt i allrummet och såg otroligt skuldmedveten ut. "Have you been cooking?" frågade Sandra (killen var ju utländsk) och snubben nickade skamset. Jag förstår i alla fall att han valde att hålla sig borta från sitt rum. Slutsatsen av denna händelse, som knappast var långt ifrån en eldsvåda, är att det är farligt att bo i korridor.

Idag tänkte jag ha en läsdag. Det har blivit rätt dåligt med sådana på senare tid. Även idag lyste min ihärdiga läsning med sin frånvaro. Jag hade precis kommit igång med Mimesis när jag fick ett sms: "Hej, nu är er reparation klar. Välkommen in! //Musikanten". Självklart sprang jag raka vägen till bussen och tog mig till stan. Det ena ledde till det andra, så nu har jag plinkat en hel del på gitarren Gitta. Och inte läst ett skit, så klart. Vi kommer rätt bra överens, jag och Gitta, men jag fick sjukt ont i fingertopparna. Misstänker för övrigt att mina fingertoppar är för tjocka för att gitarrspelet ska flyta på bra, så jag får nog jobba en hel del.

Jag har varit galet trött hela dagen, men nu börjar det bli läggdags och jag är pigg som en lärka.

Johnossi. ÅH!

Rapport till mor och lite annat

• Musiken hade tystnat när jag kom ut, så vi förblir ovetande om vad som pågick på torget (eller var de nu höll till). Mina misstankar är att det hade något med Folkmusikfesten att göra.
• Två av telefonerna fungerade, båda Sony Ericsson. Jag valde att använda den stora, för den hade mer batteri. Det var dock ett misstag jag evigt kommer att få ångra. Jag bläddrade igenom filmerna på den, log varmt åt Tira som valp, men mitt leende övergick snabbt i kräkreflexer då en alldeles fruktansvärd video dök upp. Tio sekunders helvete. Jag trodde faktiskt att jag upplevt det värsta, men ... Äh, nu ska jag förtränga det! Bort!

I helgen tänker jag trotsa otäcka känslor och försöka roa mig lite. Linnea kommer och hälsar på. Hon är en dam i stort behov att få svänga sina lurviga, så det är klart man ställer upp.

Två strängar till Gitta* ska inhandlas i morgon. Nu blir det spela av!

Tänker på dig, D.

* Gitta heter egentligen Carmencita, men det namnet passar henne inte alls.

Man få vell välga sjelv hur mann vill stava??

- Det får man så fan heller.

Ett fult spratt förlänger kivet

Rubriken har föga att göra med resten av inlägget. Men jag ville få en chans att ta med det ljuvliga och härligt modifierade ordspråket. Planerar att lägga ner ordspråksrubrikerna snart. De har gjort sitt, inte sant?

Nej, några spratt eller kiv kommer jag inte att skriva om, även om det säkert skulle vara rolig läsning. I stället tänkte jag kort behandla ämnet kärlek, eller kanske mest baksidan av myntet. En dag för sent kan tyckas, men det är väl egentligen ett ständigt aktuellt ämne?

Rebecka och hennes grannar ska ha korridorsfest i kväll. Jag tänker gå dit och roa mig lite grann, dricka ett par glas vin och umgås. Temat för kvällen är - trumvirvel - Alla Hjärtans Dag! Det betyder att man ska ha något rött eller på annat vis kärleksrelaterat på sig. Det ställer till problem för mig då jag, trots att jag tycker att röda färger är makalösa, inte alls har mycket sådant i min garderob. Undrar om det räcker med röda naglar? Eller kan jag vara klädd i helt andra färger och kompensera med att vara allmänt hjärtlig?

Visst är det härligt med kärlek? Rött, sött, snuskigt och fluffigt! Dessvärre måste vi acceptera den krassa verkligheten och konstatera att även den rödaste, sötaste, snuskigaste och fluffigaste kärlek kan ta slut. Det är jobbigt att hamna i en sådan situation. Eller rättare sagt var det jobbigt - fenomenet Facebook gör allt så mycket enklare för oss! Nu behöver vi inte ens ha personlig kontakt med varandra för att göra slut; det är bara att ändra relation på Facebook! Och inte nog med det - man slipper den besvärande biten med att tala om för alla andra vad som hänt. Så sent som för en timme sedan kunde jag läsa detta i mitt News Feed: Anja Johansson and Hannes Brännström ended their relationship. Kort och koncist, inget krångel, inga frågetecken. Är det inte fantastiskt? Åh, Facebook ...

En del personer är av åsikten att Facebook är komplicerat. Därför kommer här nedan en kort instruktion för er dummies.

Hur man gör slut:

1. Surfa in på www.facebook.com eller använd denna länk.
2. Skriv ditt användarnamn och lösenord för att logga in.
3. Tryck på "Edit profile" (uppe till vänster).
4. Klicka in dig på "Relationships".
5. Ändra din Relationship Status till Single.
6. Färdigt!

Det viktigaste är att vinna utan att kämpa väl

Återigen är jag helt uppfylld av idén med flytten. Det är typ det enda jag tänker på. Vi kan ha hittat en potentiell lägenhet nu! Om vi hamnar först i kön är chansen mycket stor att vi tackar ja. I mitt undermedvetna har jag tydligen utgått ifrån att den blir vår - jag har börjat planera för fulla muggar. Gick även dit i blåsvädret, bara för att kolla in huset och var det ligger. Kandidatvägen, inte alls speciellt långt härifrån. Jag vill!

Pluggandet har tagit skada av min flyttbesatta hjärna. Det absolut sista jag kände för idag var att läsa Rosenblatts Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa. Den är sjukt jobbig.

Jag fick förresten ett trevligt mail på FirstClass tidigare idag. Den innehöll beskedet att förra tentan gick jävligt bra för mig. Om en vecka har vi ännu en tenta, salstenta denna gång. Jag är rätt nervös, men frågan är om jag orkar plugga speciellt mycket inför den. Jag har planerat att klara den ändå. Ordspråket, alltså det som utgör inläggets rubrik, handlar om just det.

Dagens låt

Johnossi kommer att spela på Umeå Open. De och flera andra finfina band/artister. Pengarna får tryta bäst de vill - jag måste dit.

När katten är borta äter folket på Historiegränd whiskas

Det fullkomligt stinker kattmat i hela huset. Vidrig burkmat med snuskigt geléartad konsistens och, äh, ni fattar. Odörens spridning kan inte betyda annat än att allt hispanfolk njuter av kattmatsmiddag ikväll. Hoppas det smakar, dårar! Själv fick jag aptiten förstörd redan tidigare idag, då Gustaf gick på om sina planer för helgen (incest, mer behöver inte sägas).

Jag ska däremot inte ägna helgen åt sexuellt umgänge med släktingar. Men jag ska till Stockholm med Daniel, det har väl ingen missat. I morgon klockan 09.45 går flyget. Om helgen artar sig enligt planerna så blir det museum, humorshow med middag, Kaknästornet, lite shopping och annat trevligt. Det ska bli otroligt skönt att komma bort en sväng! I synnerhet nu när det ligger en så hemsk stank över huset jag bor i ...

Nu blir det packning och efter det Selma Lagerlöf.

Det är roligare att bo själv om man är schizofren

(Funderar på att hädanefter alltid ha "kloka" ordspråk som rubriker.)

Sova sittande. Det har jag verkligen aldrig kunnat, inte ens i närheten. Förrän nu! Nu börjar jag bli världmästare på att somna när jag sitter och läser. Sedan vaknar jag en stund senare, gapande mot taket och med boken tappad i knät. Förbryllande. Men skulle tro att förklaringen sitter i att jag läser mer än någonsin, typ flera timmar i sträck varje dag.

I morse, under min morgonpromenad, gick jag nästan vilse här på Ålidhem. Tänk att denna stadsdel fortfarande har gömmor jag aldrig sett! Jag kan inte sluta tänka och undra - var kommer jag att bo i höst? Jag hoppas att det blir på Ålidhem även då, fast helt annorlunda så klart. Men jag tänker lite väl mycket på flytten just nu. Det blir ju inte förrän om flera månader, ett halvår nästan, så det är egentligen inte ens lönt att planera än. Men så här fungerar ju jag när en idé är nyfödd; har ingenting annat i skallen. Om ett tag är det förmodligen lagt på is igen, åtminstone tillfälligt. Men nu är jag snart hundraprocentigt säker på att jag vill göra det.

Helgen närmar sig. Helgen - Stockholm! Åh, vad jag längtar!

"Jag har varit i dej. Nu är du i mej."

Det föll sig så att jag läste ut Huset med den blinda glasverandan igår, sisådär 200-250 sidor. Den var bra. Jag vill läsa fortsättningen genast, men det kan jag glömma när vår litteraturlista ser ut som den gör. När jag sedan gick och la mig hade klockan hunnit bli rätt mycket. Men jag tänkte att jag kunde ju åtminstone påbörja Hjärtans Fröjd, typ läsa en stund innan jag somnade. Jo, tjena, jag läste hela boken i ett enda svep! Kunde liksom inte lägga den ifrån mig. Den sista sidan läste jag vid fyratiden och var vid det laget rejält trött, men kunde ändå inte sova. Jag ville fundera på böckerna en stund - ingen av dem var av det slaget som man bara lägger ifrån sig och glömmer. Hjärtans Fröjd påminde mig till exempel mycket om tonåren, hur man kunde känna då. Och kanske kan man känna så fortfarande, jag har inte behövt pröva ...

Nattens vansinnigheter har lett till att jag är trött idag. Inte har jag direkt blivit piggare av att vara Rebeckas flytthjälp i tre timmar. Armarna darrar. Men det känns bra att jag ställde upp, för jag vet ju mycket väl hur jobbigt det är att flytta. Vi har faktiskt haft lite kul också, rätt givet då även Henke med de sköna kommentarerna var med.

Nu blir det läsning. Tills jag somnar alltså - det är bara en tidsfråga innan det inträffar.

Jag har något att berätta

En manuellt baserad automobil aviator är mera profitabel än approximativt en dekad dylika i en population av förvedade fanerogamer. Sådan linjer, som betecknar möjligheten till en förflyttning i rummet, och vilka skenbart ger tillfälle till minskning av tidsåtgången vid sådan förflyttning, visar sig vid faktisk kontroll i ett icke försumbart antal fall leda till en ökning av nämnda tidsåtgång. Objekt vilka kamoufleras av ett säsongmässigt emballage av kristallinisk art blottlägges vid dettas övergång till större molekylär rörlighet. Den vokala manifestationen av triumfkänsla bör uppskjutas till hinsides överskridandet av ett akvatiskt flöde av begränsad prominens. Singulär händelse av negativ karaktär har en benägenhet att i ett synnerligen beaktansvärt antal fall uppträda gruppvis. Domesticerade laktofila kreatur av koleriskt temperament får normalt räkna med viss destruktion av epitelpartier.

Lazy days

Yeah, that's my style.

På bilden figurerar Ivan (alias Mjukis),

en kille som en gång i tiden var min.

Känn dig saknad, kattjävel!

Greetings from Lycksele

Bara för att jag tycker att det var en rätt trevlig bild. Från en grym kväll.

Jobbigt tjockt eller tjockt jobbigt?

Jag kom att tänka på en ordväxling jag en gång hörde. Det var mellan Linnea och hennes broder för drygt ett år sedan.

Mattias säger: Alltså, kan man inte bara skicka alla jobbigt tjocka människor till typ Skåne?

Linnea kontrar: Äh. Jag tycker att vi kan skicka dit de tjockt jobbiga i stället!

Nu vänder jag mig till er, kära läsare. Vad anser ni i frågan? Vilka ska förvisas till sydligare breddgrader - de jobbigt tjocka eller* de tjockt jobbiga?



* Svar som "både och" tillåts inte.

Tjugo blev tjugoett (och jag blev kanske lite visare)

Jag upplevde just en rätt sällsynt känsla. Tro det eller ej, men jag talar om ren och skär lycka. Nu menar jag inte att det hände något särskilt - det var bara en känsla som kom över mig. Och den hänger kvar; det finns ju så mycket att glädjas åt. Det gör det oftast, men glädjen kan inte infinna sig när man inte tillåter sig att uppskatta allt det positiva. Mer lyckokänslor åt folket!

Idag (eh, igår) fyllde jag tjugoett. Det blir skönt att slippa säga "tjugi", för det låter fan löjligt.

Visp och jag mot världen

Idag registrerade jag mig på Konsten att berätta I, den första ämneskursen för oss blivande svensklärare. Jag har återigen börjat i en ny klass. Det är en grej jag börjar vänja mig vid - att börja i nya klasser på olika utbildningsnivåer. Jag funderade på hur många klasser det kan röra sig om för mig, fick det till tio stycken från ettan på lågstadiet fram till idag. Det lät inte alls så mycket, vilken besvikelse! Att jag har vant mig vid det är dessutom en fet lögn. Jag hanterar det i alla fall rätt dåligt. Idag, till exempel, så raderade jag ut varje chans att någonsin bli accepterad genom att högt läsa upp min på fem minuter nerrafsade text om vispen Visp. Det blev onaturligt tyst i salen och jag kunde i ögonvrårna se hur mina nya klasskamraters ansikten sprack upp i hånfulla flin. Det är med andra ord bara att inse: fyra terminer som mobboffer ligger framför mig.

Nåja, någon ska ju vara "Jens" också, eller hur? Det råkade bli jag den här gången.

Fröken Julie - the bildspel

Här får ni se bildspelet som jag och mina gruppkamrater slet med för ett par veckor sen. Slå på ljudet för att höra "bakgrundsmusiken" (som tar över hela filmen om volymen är för hög).

Life is good

Jag är sällsynt taggad inför morgondagens festligheter. Inte verkar jag vara ensam om det heller, och det gillas ju också. För er som inte redan fått SMS från mig, Josefin eller Sandra: fest i morgon på Historiegränd 8A, i rum 2, 12 och 13. Vi vill hemskt gärna se att just din vackra nuna dyker upp!
Efter förfesten blir det utgång på Dåliga Gatan (eller Dåliga Golvet kanske man ska kalla det - det hålls ju trots allt på Norrlandsoperan). Jag har aldrig varit på Dåliga Gatan, men jag hoppas att det är en bra gata. Musiken verkar i alla fall, att döma av hemsidan, vara helt klart godkänd. Äntligen får man dansa till musik som man verkligen gillar. Sen att stället kanske inte är så värst snyggt - det är en petitess.

Ikväll har vi sett This is England. Tyvärr hade vi ingen text, vilket gjorde att man inte alltid kunde hänga med till fullo i den knepigt jättebrittiska dialogen, men det var en bra rulle. Sedan såg vi P3 Guldgalan. Förvånansvärt många finfina artister, bland annat Timo Räisänen är ju verkligen underbar.

Förresten, sista lektionen på AUO1 avklarades idag. Så förbaskat skönt!

Att mörda en vän

Min fina, veckade kjol (se den röda ringen) är varken fin eller veckad längre. Den är död, kan man säga. Jag begick i min tankspriddhet ett förfärligt misstag: jag tvättade den i maskin. Jag mördade mitt älsklingsplagg! Jag vet att jag är en jävla tönt, men det är snudd på att jag vill grina en skvätt. Det var användbart, det där tygstycket, mycket uppskattat under sin korta livstid. Och jag har inga pengar till att köpa en ny svart kjol. Senare ikväll tar jag upp kampen för att återuppliva raringen. Den kommer aldrig att likna sitt ursprungliga jag, men kanske, kanske kan ett strykjärn fixa det värsta. Förlåt Kjolvald.

Jag lämnade i alla fall in hemtentan tidigare idag. Känns bra, för nu är det snart över. Mindre bra kändes det att må illa i morse, men det har gått över förvånansvärt fort. Tack!

The Old Cowboys

För sex år sedan gick jag i åttan. På den tiden lyssnade jag och mina vänner i regel på den fåniga sortens popmusik. Vi snackar inte indie direkt; snarare handlade det om P3:s rätt karaktärslösa topplista. Det var vad vi skakade rumpan till när det var disco på Folkets Hus. Det var vad vi diggade till när vi vid lyckliga tillfällen fick dra raggarrundan på samhället, i alltid lika coola bilar med tonade rutor och uråldrig chaufför.

Bara en tjej stack ut från mängden - min klasskompis Lovisa. Den tjejen lyssnade på country. Ja, ni läste rätt, men jag upprepar för säkerhets skull: country. Svängig, amerikansk dansbandsmusik, framförd att hattprydda smilfinkar från Texas. Det hängde antagligen ihop med westernridningen hon ägnade sig åt på fritiden. Jag hade i mitt fjortonåriga popsinne svårt att acceptera den musiksmaken hos en nära vän till mig. Det var pinsamt och töntigt att skilja sig från mängden på ett sådant sätt. Inte coolt. Men eftersom Lovisa trots allt var min vän så brukade jag hänga hos henne efter skolan. Jag fick då sammanbitet sitta där medan countrymusiken fyllde rummet.

En dag fick jag nog. Jag fick en plötslig lust att göra narr av countryn och dess fans. Därför slet jag åt mig Lovisas pappas gitarr, och rev av en dänga i sann countryanda. Texten löd något i stil med: "I'm an old cowbooy and I've got an old hooorse. It is blue and yeelloow - it's a sweediiish hooorse". Gitarrsträngarna gnällde plågat under mina fingrar. Men ack, vilken fullträff jag fick in! Lovisa försökte se sträng och ilsken ut, men brast snart ut i applåder och jubel. Hon hade visst aldrig förr hört en så fantastisk countrylåt! I samma stund steg Linnea in i rummet. Hon hade hört låten och gjorde vågen, som förtrollad av tonerna.

Det var vid den tidpunkten vår idé föddes. Vi skulle starta ett band. Det givna bandnamnet var The Old Cowboys. Lovisa gick och tog på sig sin rosa cowboyhatt, begeistrad av att få vara med och skapa egen countrymusik. Jag spelade låten en gång till, denna gång körad av Lovisa och Linnea. Det lät om möjligt ännu bättre och vi insåg att något stort höll på att hända.

The Old Cowboys historia blev intensiv, men tyvärr ganska kort. Bandet blev en så kallad one-hit-wonder då vi aldrig släppte fler hits än I'm an old cowboy. Vi splittrades dagen därpå på grund av att vi inte kunde hantera trycket från fansen. Det hårda livet som cowboys påverkade oss; man kan säga att det förändrade oss för all framtid. Vi hade börjat tugga snus, bära chaps till vardags och startat SRK (Sorsele Rodeoklubb). Det var en vacker tid. Jag hoppas att vi en dag kan återförenas och ta upp vår karriär igen.

Säg till om jag stör (Eeva Kilpi)

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Julieskalle

För en gångs skull har jag ägnat mig helhjärtat åt skolarbete, i hela två dagar till och med. Jag har nästan bara Fröken Julie i skallen. Det är uppfriskande att märka att jag fortfarande har lite glöd. En skaplig film verkar det resultera i. Jag inser att mitt engagemang förmodligen beror på att det här projektet är ganska roligt. Vi fotar, redigerar och får använda vår kreativitet. Andra bullar lär det bli nästa vecka då det är hög tid att ta tag i den där jävla hemtentan (jag hatar den redan, innerligt och olycksbådande). Men det var ju en glädjande överraskning att inte allt studierelaterat framkallar hat/ovilja/trötthet hos mig.

Jag vill kanske gå ut i helgen.