The Old Cowboys

För sex år sedan gick jag i åttan. På den tiden lyssnade jag och mina vänner i regel på den fåniga sortens popmusik. Vi snackar inte indie direkt; snarare handlade det om P3:s rätt karaktärslösa topplista. Det var vad vi skakade rumpan till när det var disco på Folkets Hus. Det var vad vi diggade till när vi vid lyckliga tillfällen fick dra raggarrundan på samhället, i alltid lika coola bilar med tonade rutor och uråldrig chaufför.

Bara en tjej stack ut från mängden - min klasskompis Lovisa. Den tjejen lyssnade på country. Ja, ni läste rätt, men jag upprepar för säkerhets skull: country. Svängig, amerikansk dansbandsmusik, framförd att hattprydda smilfinkar från Texas. Det hängde antagligen ihop med westernridningen hon ägnade sig åt på fritiden. Jag hade i mitt fjortonåriga popsinne svårt att acceptera den musiksmaken hos en nära vän till mig. Det var pinsamt och töntigt att skilja sig från mängden på ett sådant sätt. Inte coolt. Men eftersom Lovisa trots allt var min vän så brukade jag hänga hos henne efter skolan. Jag fick då sammanbitet sitta där medan countrymusiken fyllde rummet.

En dag fick jag nog. Jag fick en plötslig lust att göra narr av countryn och dess fans. Därför slet jag åt mig Lovisas pappas gitarr, och rev av en dänga i sann countryanda. Texten löd något i stil med: "I'm an old cowbooy and I've got an old hooorse. It is blue and yeelloow - it's a sweediiish hooorse". Gitarrsträngarna gnällde plågat under mina fingrar. Men ack, vilken fullträff jag fick in! Lovisa försökte se sträng och ilsken ut, men brast snart ut i applåder och jubel. Hon hade visst aldrig förr hört en så fantastisk countrylåt! I samma stund steg Linnea in i rummet. Hon hade hört låten och gjorde vågen, som förtrollad av tonerna.

Det var vid den tidpunkten vår idé föddes. Vi skulle starta ett band. Det givna bandnamnet var The Old Cowboys. Lovisa gick och tog på sig sin rosa cowboyhatt, begeistrad av att få vara med och skapa egen countrymusik. Jag spelade låten en gång till, denna gång körad av Lovisa och Linnea. Det lät om möjligt ännu bättre och vi insåg att något stort höll på att hända.

The Old Cowboys historia blev intensiv, men tyvärr ganska kort. Bandet blev en så kallad one-hit-wonder då vi aldrig släppte fler hits än I'm an old cowboy. Vi splittrades dagen därpå på grund av att vi inte kunde hantera trycket från fansen. Det hårda livet som cowboys påverkade oss; man kan säga att det förändrade oss för all framtid. Vi hade börjat tugga snus, bära chaps till vardags och startat SRK (Sorsele Rodeoklubb). Det var en vacker tid. Jag hoppas att vi en dag kan återförenas och ta upp vår karriär igen.