Det föll sig så att jag läste ut Huset med den blinda glasverandan igår, sisådär 200-250 sidor. Den var bra. Jag vill läsa fortsättningen genast, men det kan jag glömma när vår litteraturlista ser ut som den gör. När jag sedan gick och la mig hade klockan hunnit bli rätt mycket. Men jag tänkte att jag kunde ju åtminstone påbörja Hjärtans Fröjd, typ läsa en stund innan jag somnade. Jo, tjena, jag läste hela boken i ett enda svep! Kunde liksom inte lägga den ifrån mig. Den sista sidan läste jag vid fyratiden och var vid det laget rejält trött, men kunde ändå inte sova. Jag ville fundera på böckerna en stund - ingen av dem var av det slaget som man bara lägger ifrån sig och glömmer. Hjärtans Fröjd påminde mig till exempel mycket om tonåren, hur man kunde känna då. Och kanske kan man känna så fortfarande, jag har inte behövt pröva ...
Nattens vansinnigheter har lett till att jag är trött idag. Inte har jag direkt blivit piggare av att vara Rebeckas flytthjälp i tre timmar. Armarna darrar. Men det känns bra att jag ställde upp, för jag vet ju mycket väl hur jobbigt det är att flytta. Vi har faktiskt haft lite kul också, rätt givet då även Henke med de sköna kommentarerna var med.
Nu blir det läsning. Tills jag somnar alltså - det är bara en tidsfråga innan det inträffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar