Buffalo

Rum, studentkorridor, Pedagoggränd, Umeå. Där är jag nu, hemma hos Erica. Hon sover som en stock och har på nåt riktigt stört, tecknat tv-program på alldeles för hög volym. Fast nu sänkte jag, det började bli på gränsen till outhärdligt. Själv har jag räddat mig själv från Ryssland (där man faktiskt sover rätt bra), igen. Dit förvisas jag när jag blir för jobbig mot kvällens slut, när det blir för mycket av mig helt enkelt. För mycket av det goda. Klart jag ställde upp och var pajas igår, det var min plikt. Ingen grabb (grabb i Thailand) = Emilia är pajas. Underbart. Att en macka med kaviar, prickig korv, ost och smörgåspastej kan vara så rolig! Det roligaste av allt är nog att jag tycker inte om varken kaviar, prickig korv, ost eller smörgåspastej - och jag åt upp mackan. Det kallas fyllehunger antar jag, kombinerat med mycket låg hjärnkapacitet.
Vi var på X3m igår. Man kan inte påstå att beslutet att fara dit var det klokaste vi fattat. Men, det känns som att det inte är någon större fara, vi fick ju faktiskt fribiljetter! Lite dans bland småkillarna, lite "mingel", besök på toan (vivarfjortisarsomdrackvinurpetflaska) och en cosmopolitan senare fattade vi ett mycket intelligentare beslut. Vi drog. Stack. Försvann därifrån. Gratis taxi med Björn, skum musik från telefon och från oss. Vi hamnade på nån liten fest hos folk Anna kände. Att fara dit var också ett av de dummare besluten den kvällen, men vi blev inte särskilt långvariga. Innan vi for därifrån hann jag åka dit på en buffalo (Buffaloklubben: alla i klubben måste alltid dricka alkoholhaltiga drycker med flaskan/glaset/burken i vänster hand. När en klubbmedlem ser att en annan dricker med höger hand säger han "buffalo!", och då måste den stackaren som håller glaset svepa i sig allt på en gång. Medlemsskapet kostar en krona). Det var nog just min buffalo som orsakade att jag blev kvällens pajas.
Kvällen avslutades med roliga telefonsamtal i Ryssland. Igen.

Ikväll ska jag äta middag ute med mamma, syrran, Anders och hans barn. Det blir gott.
Lycksele i morgon. Känns på sätt och vis skönt, men mest tråkigt. Tiden går fortare här. Och det är det enda jag vill just nu, att tiden ska gå så fort som möjligt. Två veckor kvar tills min fina älskling kommer hem... Jag orkar inte vänta! Saknar, saknar, saknar!