Hu e rent makalaeus

Hu e vänchlen å snäll, hu e mjuk som en fäll,
hu ha auga som vårhimmeln klar
Där en växt å statur, som på fineste brur,
om je väl ut ett praktexemplar.

Nä de finns ingen finare varels, än e rektu e jamtlandstaeus
Hu e rent makalaeus, te va håttu å inela rar

Så vackert inleder HP Burman sin visa E Jamtlandstaus. Det är en mycket fin trudelutt och en hyllning till den jämtländska kvinnan. Här vill jag naturligtvis passa på att inflika att i mina vener flyter minst en fjärdedel jamtblod, vilket borde betyda att jag kan ta åt mig av åtminstone en fjärdedel av sången. Om jag får välja vilken del så blir det textraderna ovan. Resten av visan handlar mest om att jamtlandstausen är arbetsam och pålitlig, och det fattar ju till och med jag att det inte är ord man tar till för att beskriva mig.

När jag gick i tvåan på Mattmars skola - ja, jag har till och med bott nio år i Jämtland - kom en gång en man på besök, jag vet inte vem han var, för att välja ut småtjejer till inspelningen av en musikvideo. Jag antar i alla fall att det var någon slags musikvideo; minnet börjar bli ringrostigt efter alla dessa år. I vilket fall som helst, en sång skulle ljuda genom filmen, och sången var E Jamtlandstaus. Den besökande mannen hade en pratstund med oss flickor - en pratstund som skulle leda till hans beslut om vilka två jäntor som skulle få medverka i filmen. Givetvis satt vi nervöst och flinade upp oss, hela bunten. Vem ville inte bli filmstjärna, liksom?

Två nippertippor blev utvalda. Jag var inte en av dem. Gubbfan ville inte ens ha med mig som reserv. När klassen efter några månader tittade på den färdiga filmen satt jag mest och fnös, tyckte det var löjligt. Först nu, fjorton år senare, kan jag uppskatta E Jamtlandstaus igen, men ännu inte helt utan att det sticker till i hjärtat vid de första fagra tonerna. Filmen avstår jag från - dessutom finns den inte ens på Youtube. Ha!

Bric-a-brac: visste ni att HP Burman aldrig har bott i Jämtland? Han föddes i Kristianstad och har sedan många år varit bosatt i Uppsala. Jämtska lärde han sig som vuxen, i samband med att han gick med i föreningen Jamtamot vid universitetet i Uppsala.