John Lennon

Den här karln visste vad han gjorde. Legenden John Lennon.
Lägger upp två vackra och välkända låtar, knappast någon som har missat dem. Men det skadar inte att höra dem igen. Och igen, och igen.




Haha, "stillbilden" ser lite rolig ut här.

If I could turn back time

Tredje advent. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att dra undan gardinerna från sovrumsfönstret. Daniels säng står så att man bara behöver vända sig om och titta ut, sedan kan man ligga där och betrakta världen genom fönsterrutan.
I morse var världen en ovanligt vacker syn. Solen var på väg upp och det låg ett milt rosa sken över allt. Himlen var blekt ljusblå, skiftande i rosa längst ner. Allt var alldeles stilla; ett fullkomligt lugn låg över de gamla snötäckta hustaken i Hamn. Det var kallt ute, så snön gnistrade på tak och trädkvistar. Det slog mig att den syn jag nu hade framför mig måste vara nästan på pricken densamma som vid tiden då huset byggdes (sent 1800-tal troligen) - samma röda hus, samma himmel, samma Umeälv. Jag tänkte på hur någon annan kanske stått där, vid fönstret, för mer än hundra år sedan och betraktat precis det jag nu såg.
Jag blev liggande i den positionen ganska länge, rörd nästan till tårar. Tills en bil passerade på Blå Vägen. En jävla bil! Hur kunde den?! Den förstörde allt! Tänk om föraren vetat hur totaltförstörd min ljuva morgon blev. Jag reste mycket motvilligt tillbaka till nutid, tittade på min mobiltelefon och registrerade att klockan var halv tio. Jag fann mig i att året är tjugohundrasju, klev upp och slog på tv:n.

Cat Stevens!

Det är bara att erkänna. Jag är förälskad! Det var svårt att välja vilken låt jag skulle lägga upp här, för det finns en lång rad med underbara låtar. Här får ni How Can I Tell You.

Välkommen adventstid!

Visst är det bra fint med december? Jag är nästintill hälsovådligt förtjust, även om jag kanske inte visar det så tydligt. Julkänslan, nu kan man tillåta den att härja som den vill! I morgon tänds det första ljuset. Jag har ingen adventsljusstake med fyra ljus, det är lite synd. Men jag anar att en sådan skulle orsaka någon slags besatthet hos mig. Ljusen ska vara precis lagom nedbrunna och bilda en perfekt trappa, annars går det inte an. Får rysningar bara jag tänker på adventsljusstakar som är alldeles ojämna och hackiga.


Egentligen hade jag tänkt skriva mycket mer, men nu råkar jag ha en bok liggande på sängbordet som bara ber om att få bli utläst. Bara några få sidor kvar, sen blir det jakt på ny skönlitteratur att goffa i sig. Men det vore nog klokt av mig att avvakta tills den här kursen är klar. Om förutsättningarna för veckan ska bli bra så är det nog nyttigt att jag inte har något annat än kurslitteraturen att läsa. Ack, så tråkigt.