Den där jävla dagen (del 3)

Jag ber om ursäkt för att fortsättningen kommer så sent. Kommer ni inte riktigt ihåg vad som hände i del 2? Kanske ni inte ens har läst del 1? I så fall kan ni klicka här för att läsa del 1, och här för del 2.

Här kommer den efterlängtade fortsättningen:

Författare:

Emilia Pettersson

Anna Långberg Ranstad

Ewa-Mari Hedman

Linnea Forsgren

Anton Stjärnbrandt

Kajsa Karlberg

Gert visste ingen råd, men denna gång kom någon till hans undsättning - den äcklige lille mannen gjorde ett tecken åt kvinnan närmast vid bordet att dra ut stolen åt honom. Han slog sig ner och harklade sig, visade inget tecken på att vara det minsta obekväm i situationen. Han tog upp en bunt papper och började förstrött bläddra i dem. I rummet var det knäpptyst. Trots att de försökte dölja det så gott det gick såg Gert hur församlingen tittade undrande mot Jordgubbsmannen, som om de väntade på att han skulle ta ordet.

Jordgubbsmannen började prata, han lade upp siffror på siffror och tillslut började alla luta sig tillbaka och faktiskt lyssna. Om det var den otroligt lockande doften han bar med sig eller hans otroliga sätt att röra sig på som gjorde att folk lyssnade var svårt att få grepp om.

"Var det någon av er som såg premiären av Bonde söker fru?" frågade Gert högt och tydligt. Någon tappade en penna i golvet. Jordgubbsmannen blev röd i ansiktet. Gert hade haft en tanke med sin fråga. Han såg uppfordrande på Jordgubbsmannen, som förfärad tvingades erkänna: "Ja, jag deltar i serien. Jag är en av bönderna. Jag trodde inte att någon skulle genomskåda min förklädnad!". Stämningen blev i dett obekvämaste laget och Gert bestämde sig ännu en gång för att fly. Han lämnade rummet, nöjd med att ha gjort Jordgubbsmannen till åtlöje. Men vad han inte kom ihåg var att det här var den nya säsongen av Finans-Robinson, och dom befann sig på det ekonomiska örådet. Lämnade man rummet blev man automatiskt utröstad. "Jaså, du valde att hoppa av" sa Anders Lundin, och grep tag i Gerts solkiga ärm. "Men här innan du får blommor så ska vi ta en titt på din tid i tävlingen".

Det hela började med att Gert såg en bild på sig själv när han rakade Jordgubbsmannens armhålor. Jordgubbsmannen log mot honom. Gert fick återigen kväljningar. Vad hade han gjort egentligen? Hur hade han hamnat där? Han blev alldeles skakig och började tänka tillbaks på det han minns innan han vaknade upp där på trottaren. Men hans minne svek honom. Allt han kunde erinra sig var den äckliga gubben från i morse och jordgubbskrämen. Det kunde inte ha varit vanlig jordgubbskräm, den måste ha varit spetsad med något väldigt starkt! Fler bilder av rakningen visades under tiden, Jordgubbsmannen började flytta sig närmare honom och Gert kände att han höll på att svimma. Det gjorde han, och det blev ännu en gång svart...

Regina Spektor - Samson

Linnea skickade en del musik till mig igår. Däribland fanns en låt som heter Samson och sjungs av Regina Spektor. Har hört den förut, men inte tagit så mycket notis. Igår insåg jag, den är helt jävla fantastisk. Är det inte vackert, så säg! (Titta inte så noga på "videon", lyssna bara. Det finns en annan video som är mycket finare, men den versionen av låten är snabbare och sämre)

Den där jävla dagen (del 2)

Fortsättningen på sagan - numera illustrerad med bilder!

Författare:
Jag
Anna Långberg Ranstad
Ewa-Mari Hedman
Linnea Forsgren
Anton Stjärnbrandt
Kajsa Karlberg

Omtumlad reste han sig upp och såg till sin stora fasa en skepnad framför honom. Han gick närmare för att kunna se, men där fanns ingenting. Han tycktes hela tiden känna av en närvaro, att någonting iakttog honom. Gert satte sig ner, tog några djupa andetag och började sedan klättra. Han ville bort därifrån så fort som möjligt. Plötsligt kom en stor sten emot honom, tätt därefter svartnade allt...

När Gert vaknade tre timmar senare låg han i en säng. Varmt och skönt. Rummet han låg i var hemtrevligt, med varma färger och levande ljus. På behaglig volym spelades blues (Gert älskade blues). Gert började precis fundera på om han kommit till himlen, när han kände en välbekant doft. Det luktade sött, som jordgubb ungefär... Jordgubbskräm! I samma sekund som den äckliga gubben steg in genom dörren så förstod Gert att detta var allt annat än himlen. Den äckliga gubben hälsade fint på Gert och tackade för senast. Han stelnade till, vad hade hänt egentligen? Gubben försvann ut genom dörren och kom senare tillbaka med en kopp te och en tallrik jordgubbskräm. Gert fick kväljningar. Trots det så åt han upp allt. Efteråt ville Gert se sig omkring, gubben var utom synhåll så han ställde sig upp och började gå.
Plötsligt befann han sig i en mörk korridor, längs bort i korridoren stod en dörr på glänt. Gert klev försiktigt in genom dörren. "Nä men välkommen, är det du som ska visa upp dom nya siffrorna för vårbudgeten, eller är det din sekreterare?". Å herregud, vart är jag tänkte Gert. "Sätt dig, sätt dig" sa en liten nervös man i rutig skjorta, och drog ut en stol. "Va gott du luktar, har du ny parfym?" frågade en kvinna i 80-tals frisyr som satt bredvid. Gert skulle just svara när någon började slicka honom i håret. Det var den nervöse lille mannen som tappat all sans när han kände lukten av jordgubbskräm. Gert puttade bort den obehaglige mannen och såg hjälplöst på resten av människorna i rummet. De tittade alla irriterat på sina klockor, väntade på att Gert skulle påbörja visningen av vårbudgeten.

Nu börjar kampen!

Helst vill man ju inte tro att det är sant...
Men det är lika sant som ofrånkomligt. Lika förargande som äckligt.
- The monsters are back!

Jag vill inte ha er här, ska det vara så svårt att begripa?!
Inspectera var här och sanerade för ett par veckor sen. Uppenbarligen struntade de i badrummet den gången, för nu har de silvriga asen börjat visa sig därinne. En fet rackare låg där på golvet i natt när jag var på toaletten. Han blev inte särskild långlivad. Detamma gäller hans nästan lika välgödda kamrat som fick sätta livet till i morse. Vad ska dom där att göra? Jag har nyss städat - det är rent här! Stanna i avloppet, fasansfulla djur, där är det mycket trevligare för er! En sak är i alla fall säker: nu är det slut med er. Jag kommer att vinna kampen, även om ni har inbillat er att ni har något slags övertag. Inspectera är på min sida - vad har ni att sätta emot det? Dessutom har jag en hjärna och förmågan att greppa hårda föremål att döda er med - ni har bara era små slingriga kroppar. Just precis vad jag vill komma till, det är lika bra att ge upp på en gång. Försvinn ur mitt liv.

Vad de vidriga skadedjuren inte bör få veta är att de kommer att förstöra min helg (jag vill inte ge upphov till skadeglädje). Jag kommer att gå runt här, vaksam och skvätträdd, utan en chans till avslappning i ledigheten.

Nåja, helg är det i alla fall, med eller utan silversnuskiga odjur. Jag ska ta det lugnt och samla krafter inför den kommande veckan. Ikväll blir det här ett syndens näste - jag ska äta onyttigt och titta på Idol. I morgon vet jag inte vad jag ska hitta på. Drar mig för att fara till Lycksele, för jag kommer ha oändligt mycket packning. Kanske väntar med det till söndag. Men frågan återstår, vad ska jag ta mig till med morgondagen? Tips?

Den där jävla dagen (del 1)

Den närmaste tiden kommer min blogg att bli lite extra intressant! Jag kommer nämligen att stegvis lägga upp delarna av sagan Den där jävla dagen, som jag och några andra har författat på Facebook. Spänning utlovas!
Idag börjar vi med den första delen, sedan kommer jag att pytsa in delar lite då och då.

Den där jävla dagen (del 1)

Författare:
Jag
Anna Långberg Ranstad
Ewa-Mari Hedman
Linnea Forsgren
Anton Stjärnbrandt
Kajsa Karlberg

Gert visste redan när han vaknade på morgonen att just den här dagen skulle bli den värsta i hans liv. Det började med själva vaknandet - han var inte hemma. Han var inte ens inomhus. Gert hade sovit på en trottoar! På hans kind rann snus. I håret hade han ett fastkletat tuggummi och något som luktade konstigt. Bredvid honom låg en äcklig gubbe. Sedan fortsatte dagen i samma anda...

Han kravlade sig upp och märkte han att det fanns jordgubbskräm på den äckliga gubben, det fanns jordgubbskräm på Gert också. Han stelnade till av fasa. Vågade inte ens tänka tanken. Han började gå längs vägen. Inte förrän han blev omkörd av en Volvo full med finniga fjortisar insåg han att han befann sig i Malå. Den här dagen skulle sluta i katastrof om inte han tog sig därifrån ögonblickligen! Han vinkade till sig volvon med de finniga fjortisarna, något han aldrig gjort om han inte vore så desperat. När volvon åter närmade sig insåg Gert att det var en epa-traktor. Nåja, det fick duga, som sagt hade paniken tagit överhanden. Gert frågade kraterfejsen om de ville köra honom någonstans, bort från den hemska platsen. De funderade en stund. Sedan nickade de, flinade tandställningsflin och sa: "hoppa in din jävel!". Resan började förskräckligt. Gert höll i sig allt vad han kunde i stolsryggen för att inte falla in i den högst motbjudande fjortisen vid sidan av honom. Snabba svängar och galen rallykörning tog honom tillslut ut på en skogsväg. Fjortisarna kastade ut Gert ur bilen och lämnade honom åt sitt öde.
Gert såg sig omkring, och överallt var det bara träd och åter träd. Han ropade, men det enda svar han fick var ett eko. Han började planlöst vandra omkring i hopp om att hitta någon eller något som kunde hjälpa honom. Plötsligt föll han ner i en stor grop, säker tio meter djup!

I believe my heart should be chained inside

Vissa låtar slutar man aldrig att älska. Den här till exempel, som jag har lyssnat på hela dagen. I mångas öron låter det förmodligen som ingenting annat än skrammel, men för mig är det... vackert!

Det är såklart Slaves - Suicide

Nytt hem, nya tag

Nu, hörrni! Nu lever jag studentliv i allra högsta grad. Förutom att jag inte festar i tid och otid (för tillfället i alla fall), så har jag hela kitet i mitt lilla liv. Jag har nämligen bosatt mig i ett litet studentrum på Ålidhem. Från och med igår kväll är det här mitt hem. Korridor på Historiegränd. Som så många andra studenter. Har inte sett till en enda korregranne än, men det beror väl på att jag mest håller mig härinne i lyan. Det där tv-rummet här verkar inte vara befolkat speciellt ofta, så det gäller väl fler än mig. Att bo i en korridor där varje rum är utrustat med pentry blir lite annorlunda än den varianten då köket delas av alla. På både gott och ont, men ur min synvinkel väldigt övervägande gott.
Jaha, själva lyan då? Vad ska man säga. Försöker väl skapa nån slags ordning. Brukar vara otroligt inspirerad när jag flyttar in i nya lägenheter (och det har jag ju gjort ett antal gånger), men inte nu. Jag känner i alla fall inte samma sorts stress över att det måste bli klart så fort. Tidigare nämnde jag att jag inte träffat någon av grannarna än. Det må vara, för med lägenheten följde en hel drös med rumskamrater som redan var bosatta här. De trivs uppenbarligen bra i kökslådor och skåp, är silverblanka och fruktansvärt vidriga. Japp, silverfisk. Jag flyttade in i en lägenhet invaderat av silverfiskar. Varför händer detta mig? Jag går runt och är oavbrutet vaksam, vågar knappt släcka några lampor - det är ju i mörkret dom äckliga hemskingarna slingrar sig fram i all sin snuskighet. Jag har i alla fall ringt Inspectera som ska få komma hit snarast och radera varenda spår av silverjävlafisk. Jag ska bo här, inte dom!
(Däremot skulle det kanske vara mysigt med några guldfiskar? Jag har aldrig haft akvariefiskar, för jag föredrar ju pälsdjur. Men eftersom det senare är en omöjlighet på den här minimala ytan, så varför inte? Annars finns det säkert pälsängrar här också, stället verkar ju vara fullkomligt intaget av ohyra)

Idag tog jag bussen till Ersboda för att handla lite nödvändigheter till lyan. Varken Rusta eller Jysk hade tyvärr det helvita, billiga påslakanset jag föreställt mig, men ett vit-beige-randigt blev det i alla fall. Städgrejer också, jag måste göra det här rummet till en renligare plats eftersom den tidigare hyresgästen verkar ha varit lite av en slusk, av smuts och ohyra att bedöma. Ett par skrynkliga panelgardiner och en kudde senare åkte jag hem igen. Fick igång Internet (tack, Kommunicera) och fastnade givetvis här vid datorn alltför länge.
Alldeles för sent satt jag mig med böckerna och påbörjade pluggandet inför tisdagens seminarium. Jag ska tills dess ha läst tre böcker/texter och vara beredd att återberätta var och en av dem. Känns som att det kommer gå åt pipsvängen, men när kändes det inte så sist? Det här pluggandet blir dyrt - det blir nämligen fruktansvärda konsekvenser för min snuskonsumtion. Tryckte nog i mig en halv dosa under tiden jag läste. Hann säkert äta fem knäckebrödsmackor också, så inte nog med att jag får nikotinöverdos - jag blir tjock(are) också!
Tur att jag bara köpte en bulle idag, annars hade jag säkert fått i mig lika mycket av den varan. God var den i alla fall, helt sagolik. Kanelbullens dag uppskattas.

Nu ska jag sluta skriva, jag vet ju att jag riskerar att ingen orkar läsa allt. Hade egentligen en ganska komisk grej att ta upp, för jag skämde ut mig helt otroligt igår. Men det får vänta till ett senare tillfälle att berätta om den incidenten.