Dagens "wow!"

Åh, vilken lättnad! Jag är så lättad att jag knappt väger ett gram längre. Nu kan jag åtminstone andas normalt, slappna av och vara den cooling jag egentligen är. Jag klarade tentan. Mycket riktigt, du läste rätt - Jag. Klarade. Tentan. De spaghettiben som bar mig till universitet har aldrig varit så stadiga som när de förde mig hemåt femton minuter senare. Passerande människor vände sig om, tagna av min raka rygg och mitt högt burna huvud. Dessutom hittade jag mina vantar efter gångvägen mellan universitetet och Ålidhem. De låg där, blöta och frusna, och väntade på mig. Jag hade inte ens märkt att de var borta. Minnet började klarna, stället var mycket likt den plats där jag och Linnea gjorde vår första gemensamma kvadd i lördags. Linneas väskinnehåll hade fallit ut i snön, vi hade tillsammans stått nedböjda och för att plocka upp diverse enkronor och annat värdefullt. Där tappade jag också mina vantar, det fick jag alltså bekräftat idag. Nu är de tillbaka hos mig, varma och trevliga igen efter några timmar på mitt ljumna element (observera att det står "ljumna"; någon skön elementvärme bjuder inte Bostaden på).

Nu har jag nog fått med alla dagens viktiga händelser. Jag har även tvättat, diskat och pratat en hel del i telefon. Ingen skulle besparas från att höra min lycka uttalad av mig personligen. Nu har den även överförts till textform, men det är inte alls lika kraftfullt som mina glädjetjut.

I morgon ska vi ha någon slags redovisning av rapporterna. Vi får väl se om Fredrik (min särskilda läsare och opponent) har fått användning för rödpennan.
Resten av veckan ska ägnas åt ... Ingenting. Bara softande i allra högsta grad. Livet är skönt.