So fresh, so clean

Det är precis så här man ska börja en lördagkväll. Ensam med en Pripps Blå Pure, sittandes i ett halvstökigt men soligt studentrum. Annat folk grillar och fånar sig, men jag sitter här hemma i min turkos-rosa utstyrsel... Och håller ut. Sörplar, så att det hörs ordentligt. Öppnar ölflaskan med tänderna, säger sedan "ha, ni kan inte hindra mig!" till ingen alls. Flinar charmigt in i kameran när jag för en gångs skull tar en uppsjö av egobilder. Lyssnar på låtar som ingen annan någonsin vill höra (exempelvis Kliff med Ola Magnell).

Jaha, var det allt? Nej. Nu drar jag till Peddan och skålar med andra än mig själv. Kvällen har börjat på ett utomordentligt sätt och bör därför fortgå därefter. Även om det bara blir förfest och inget mer.

Sagan om Frankensteins medeltal

Den här sagan var med i en antologi vi läste på gymnasiet. Den är skriven av Tage Danielsson och jag gillar den skarpt.

Dr Frankenstein var en man med övernaturliga egenskaper. Han var statistiker på Statistiska Centralbyrån och trollade utan större ansträngning fram små svarta gubbar med mystisk innebörd: ibland nykterister i Västerbottens län, ibland kunde den lilla svarta gubben föreställa alla svenskar som röstade på högerpartiet för två år sen, och bredvid stod då en annan liten gubbe och föreställde alla svenskar som röstade på högerpartiet nu senast, fast den sista lilla gubben hade inget huve. Så ni förstår att Dr Frankenstein han var allt en riktig trollkarl!

Nu hade Dr Frankenstein under en lång tid hållit sig instängd i sitt ytterst hemliga och tillbommade laboratorium där han höll på att stöka med mystiska tabeller och magiska formler. Han var sysselsatt med ingenting mindre än själva krönet på sitt livsverk: att på vetenskaplig väg framställa en statistisk gubbe i naturlig storlek! Minutiöst blandade han i exakta doser alla statistiska fakta om svenska män, hällde ihop dem i provrör och retorter, skakade om, gjorde ett avkok på bladningen och fick på så sätt fram en seg massa varav han med förfarna händer formade en mansperson som låg livlös på ett bord i laboratoriet. I ett annat provrör hade han en lila vätska, sammansatt av alla en svensk man statistiskt beräknade egenskaper och karaktärsdrag.
"När jag nu droppar denna vätska i mannens öga, bör enligt alla beräkningar denne mansfigur bli levande, ur statistisk synpunkt sett," västa Dr Frankenstein med av iver halvkvävd stämma. Han droppade. Figuren satte sig upp och såg sig yrvaket omkring.
"Tack för senast," sa figuren.
"Allt stämmer!" utropade Dr Frankenstein. "Repliker med hög frekvens i statistiken yttrar han följdriktigt först!"
"Ja, hej då, botten opp," sa figuren.

Dr Frankenstein döpte sin skapelse till Sven-Erik medeltal. Sven-Erik Medeltal var en man av medellängd, med normal kroppsbyggnad, cendréfärgat hår och lätt framåtlutad gång. Han var iklädd mellangrå cheviotkostym, randig slips och ganska oborstade skor. Han var rätt beskedlig, tystlåten, trygg, småsävlig och till 48% socialdemokrat. Han tyckte om fotboll och Hylands Hörna, och var tredje julotta gick han i kyrkan.

Dr Frankenstein ledde nu in Sven-Erik Medeltal i en normallägenhet på två och ett kvarts rum och kök som han på förhand iordningställt i anslutning till sitt laboratorium på Statistiska Centralbyrån. Sven-Erik Medeltal satte sig genast i fåtöljen framför TV-apparaten och rökte en och en tredjedels cigrett med filter.
"Nu måste jag förklara en del saker för dig, Sven-Erik," sa Dr Frankenstein. "Jag har skapat dig av alla sorters medeltal som finns på hela Centralbyrån, och du är konstruerad så att du alltid lever i enlighet med vad statistiken säger, och den ljuger aldrig. Du har ett arbete på en medelstor fabrik här i närheten, du går på bio tre fjärdedels gånger i veckan, och så fort jag hinner ska jag framstäla åt dig en statistisk exakt hustru och ett och ett kvarts barn. Men kom ihåg: jag är din herre, och du lyder obetingat under mina siffror och formler!"
"Jag mår bra. Hur mår du, gamle galosch?" svarade Sven-Erik Medeltal på sitt statistiskt charmfulla vis.

Nu levde Sven-Erik Medeltal en tid i enlighet med sin inbyggda statistik. Han läste 1,35 daglig tidning och hade lite småtråkigt i största allmänhet som normalt är. Men det blev förstås mer liv i luckan när Dr Frankenstein blivit klar med hans hustru (som p g a kvinnoöverskottet hade sex fingrar på vänster hand) och hans ett och ett kvarts barn. Lilla kvantingen gjorde visserligen inte så mycket väsen av sig, men det hela barnet skek enligt statistiken och blötte ner 7,68 blöjor per dygn.

Allt gick en tid enligt Dr Frankensteins beräkningar, och statistiska studiegrupper gjorde då och då besök i familjen Medeltals lägenhet för att bese Dr Frankensteins underverk. Även vid sådana tillfällen uppförde sig givetvis herr och fru Medeltal normalt och tryckte allas händer två gånger, en gång när de kom och en gång när de gick.
"Vi ses när vi råkas," sa Sven-Erik Medeltal.

Efter några månader började Dr Frankenstein märka en irritation hos Sven-Erik Medeltal som han trodde sig finna större än den i tabellen angivna. Till en början tillskrev han irritationen den halva snuva som Sven-Erik ådrog sig var tredje månad, men så småningom blev Sven-Erik så nervös att Dr Frankenstein blev orolig.
"Kom ihåg, Sven-Erik," sa Dr Frankenstein, "att du står under mina siffrors kommando. Avviker du från mönstret rubbar du därmed den gudomliga harmoni som råder i statistikens värld. Tag dig i akt, Sven-Erik!"

Men Dr Frankenstein hade inte räknat med det normala trots mot överheten som han själv byggt in i Sven-Erik Medeltal. Sven-Erik bidade sin tid. Slutligen reste Dr Frankenstein bort på en vecka till den Internationella Statistiska Kongressen För Fastställande Av Medelnederbörden I Lombardinet, som hölls i Tokyo.

Nu såg Sven-Erik sin chans. Han hade under tidens lopp retat upp sig mer och mer på alla de decimalbråk och allmänna bråk som hans var konstruerad att leva efter. Dr Frankenstein hade fastnat i sin egen fälla; han hade inte tagit med i beräkningen vissa fakta beträffande en människas normala reaktioner visavi statistiska beteendemönster. Om man som Sven-Erik Medeltal under längre tid idkar intimt umgänge med sin hustru 0,21 gånger per dag så blir man statistiskt sett rimligen rätt förbannad så småningom.

Det var därför som Sven-Erik nu gjorde revolt mot sitt livs bråkdelar. Han började en lördagskväll klockan åtta med att inte se på TV 2,6 timmar utan i stället sätta i sig två hela öl (mot föreskrivna 1,37). Därpå älskade han sin hustru två hela ågngen (en ökning med 1,79 gånger!), tog sig ett helt bad (mot normalt ett tredjedels), rökte två pipor Dunhill Mixture (mot föreskrivna 0,6 pipor Hamiltons Blandning) och lade sig till sist att sova utan pyjamas (mot normalt 0,75 pyjamas). Han mådde vid insomnandet ganska bra.

Nu fick detta Sven-Erik Medeltals beteende överskådliga följder för alla andra svenskars beteendemönster, eftersom Sven-Erik var rikslikaren för allt svenskt liv. TV-tittandet sjönk katastrofalt, ölkonsumtionen steg så IOGT måste blixtinkalla till riksstämma i Arboga, sexualumgänget blev åtta gånger intensivare än förut, och det blev ett enastående uppsving i fråga om karbad, piprökning och sänggående utan pyjamas. Och när Sven-Erik påföljande måndag struntade i att gå till arbetet avstannade produktionen i hela landet som genom ett trollslag. Så mycket dank har aldrig tillförne slagits i Sveriges rike!

När Dr Frankenstein kom hem från Tokyo blev han, som statistiken säger att man blir i ett sådant fall, slagen med bestörtning. Vad skulle han göra? Han kunde ju inte ha ihjäl familjen Medeltal, för då skulle hela Sverige avlida som en man. Han kunde knappt ens gräla på Sven-Erik Medeltal, eftersom han då löpte risken att reta upp honom, och därmed alla svenska män, till ursinne. Och det vet man ju vad en retad svensk kan ta sig till, för att inte tala om tre och en halv miljoner!

Dr Frankenstein gjorde det enda möjliga i hans situation: han talade varligt med Sven-Erik Medeltal i kompromissens tecken.
"Säg hur du vill ha det, Sven-Erik," sa han milt.
"Bara hela tal. Tackar som frågar," svarade Sven-Erik. "Inga bråk, bara hela tal. Avrundade uppåt. Hej svejs i lingonskogen."

Så om ni får lust att ta en grogg till innan ni går och lägger er är det Sven-Erik Medeltals förtjänst.

Kattjävel

en katt säger:
mjao *klösa*
Emilia säger:
klös mig inte för helvete! *tar dig i nackskinnet och slänger dig flera meter så att du fastnar med klorna i väggen och lämnar fasansfulla märken som kostar en massa pengar när lägenheten ska besiktigas*
Emilia säger:
(obs, det var i DIN lägenhet)
en katt säger:
mjao *äter dig*
Emilia säger:
ät mig inte för helvete! *blir uppäten och håller käften*
en katt säger:
*ligger på rygg i luften och sprattlar med benen på golvet och i taket*
Emilia säger:
mätt och belåten?
en katt säger:
MÄTT*spinner som en tiger*
Emilia säger:
just ja, jag skulle ju hålla käften *håller käften*

The happy sinners

Linnea, Josefin, Elin och Emilia

Alla brudarna ovan sviker sina löften om en vit helg. Ikväll blir det åka av, ännu en gång! Det här är även gänget som kommer att rulla iväg till Oslo i juli. Det kan inte bli annat än kanonbra. Skål!

Värsta grejen

Ikväll ska jag fara till mamma och använda den här:

Vi bara lallar runt på Karl Johan

Jag tänkte följa Linneas exempel och skriva om resan vi har börjat planera. Nej, inte USA-resan, den ligger bra långt i framtiden, men däremot tänker vi göra en tripp till Norge i sommar. Favorit i repris skulle man väl kunna kalla det, nu när fem år har gått sedan vårt förra norgeupptåg. Vi inser redan nu att vi kommer att ha en rätt ynklig resekassa, så det blir utmärkt att hålla sig inom Norden. Och jag har faktiskt ingenting alls emot det. Till skillnad från 2002 kommer vi att skippa Nordnorge, även om det är fina grejer - nu är det 2008 och Oslo som gäller. En massa fest, Tusenfryd och annat härligt, visst låter det kanon? Om du tycker det så är det bara att hojta, för vi vill ha fler kamrater med på resan. Spelar ingen roll vem du är, bara du uppskattar Norge och vårt sällskap. Troligen kommer vi att åka i juli någon gång. På?!

Skarpt läge

Idag är en oväntat rolig dag. Jag och Linnea är på vårt allra bästa bakishumör. Vi kan se humorn i precis allt som inträffar! Det är en härlig känsla, att man inte behöver ha sånt jävla flyt för att må gott. Vi har det förbaskat bra ändå, i alla fall idag. Synd bara att det är måndag i morgon, då kommer ju alla hemskheter ikapp en.

Mitt och ärtans senaste påhitt är att vid lämpligt tillfälle klä ut oss till Gunvald Larsson och Martin Beck. Jag ser stora framgångar i kikaren! Folk kommer att hänga oss i hasorna för att få autografer! För en stund sedan testade vi att klä ut oss för att se om det håller. Här nedan kan ni se en bild från när vi hängde ute på stan i våra utstyrslar. Rätt likt, va?

Linnea som Martin Beck och jag som Gunvald Larsson.

Och så helgens bästa citat:

"De låter som robotar när de pratar. Det handlar inte bara om att de har samma dialekt, de har samma röst också, allihop! Allt de säger är som en massa fyrkanter som raddas upp på varandra."

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar

För ett par veckor sedan lovade jag och svor på att vara duktig genom hela lyrikkursen. Har inte sagt så mycket om det, men det beror inte på att jag försöker undvika ämnet. Nej, hittills tycker jag faktiskt att min insats har varit relativt god. Jag läser visserligen inte all facklitteratur som står på schemat och antecknar kanske inte så som jag borde, men jag läser poesi, analyserar och sätter ut versfötter. Styckmördar dikter. Ja minsann, det är brutala styckmord vi talar om. Ta en dikt du älskar, dela in den i satser, hör andras tolkningar av den - taddaa, dikten är köttfärs!

I morgon har vi något slags fonetikseminarium, då ska vi ta med var sin dikt och läsa upp den. Jag trillar nog dit på någon med Dan Andersson, min favoritpoet sedan många år. Jag vågar göra det eftersom det seminariet antagligen inte går ut på att göra slamsor av poesin.

Följande dikt är inte den jag kommer att ta med till seminariet, men den här är också oerhört fin.


Vaknatt

I kvävande vaknätter ändlösa långa,
när minnen sticka som retade bin,
jag ber om en vårnatt igen av de många,
som eldat mitt blod till ett brinnande vin.

Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!

Bakom mig gå vallarevisorna höga,
och hos mig är ingen och ingen mig ser.
Förbrunnet är det som har tröstat mitt öga,
och längesen är det som solen gick ner.

- Dan Andersson
Ur Svarta Ballader, 1917

Winter in Finland

(...är en soft och bra låt med Moss. Hittade tyvärr inget vettigt klipp på DuTuben. Det är i alla fall den enda vinter jag vill veta av för närvarande.)

Winter in Umeå också. Det är helt vitt ute, nu igen. Min termometer visar -0,1. Vinden viner i knutarna.

WHY?!

Välkommen till Umeå! Jag måste ha fått om bakfoten att det blivit vår. Nu drar jag för persiennerna, låser dörren och fortsätter se Klass 9A. Orkar inte se eländet utomhus, väderberoende och fånig som jag är.

Du, du...

Projekt Positiv (dag 1)

Igår kom jag och Linnea överens om att sätta igång med ett projekt. Projekt Positiv - det är precis vad det låter som. Ersätt alla de negativa tankarna du får med positiva! Det idiotiska var nog att dra igång det här på en måndag. Vem fan lyckas vara på gott humör då? För övrigt är vädret rena rama katastrofen. Behöver jag säga att jag misslyckades radikalt? Det blir ingen dag 2, för jag ger upp.

Förhoppningsvis blir jag lite gladare i kväll. Varm choklad är bra för själen.

Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
who makes you smile
Well, I just wanna believe
that I could be something to someone

What am I to you?

Norah Jones. Bra grejer! Lite dålig kvalité på ljudet dock.

Då tanken är luddig är känslan konkret

Oh, ser nu att det förra inlägget var mitt 300:e. Inte illa!

Jag skriver egentligen bara för att jag vill ha med rubriken. Det är en rad ur Tänk inte mera med Lisa Ekdahl, en låt med en mycket bra text. Kunde ha varit mina egna ord, fast jag skulle självklart aldrig ha kunnat göra en låt av det.

NU KÖR VI!

En tråkig upptäckt

Jag tenderar att ha ett groteskt underbett på vissa bilder. Det ogillas skarpt. Här nedan kan ni skåda härligheten:

Nu ska jag knalla över till Josefin och se Scarface, det första steget till att göra mig medveten om "finkulturen". Vi får väl se hur det blir...

Jojka inte om nätterna!

Inläggsrubriken är en av alla regler som kommer att gälla i min och Linneas lägenhet. Fler smakprov är:

"Om du har sällskap av en älgko så får denna inte gå längre in i lägenheten än till toaletten. Ett undantag kan göras om älgkon bär specialsydda tofflor. Under brunsten är älgkor bannlysta (det vill säga augusti-november)"

"För att få vistas i denna lägenhet måste du tala med småländsk dialekt."

"Om du är kvinna och väger under femtio kilo - lämna lägenheten med omedelbar verkan!"

(Reglerna inkluderar givetvis inte oss som bor i lägenheten. Vi får jojka bäst vi vill och slipper dessutom prata som Uffe.)

En lista kommer att sitta i hallen och bytas ut med jämna mellanrum. Flera teman kommer att tas upp. En period planerar vi att ha mumintema på regellistan, det kan bli spännande.

Du skimrar i neon

Det här med lyrikkursen för naturligt nog in tankarna på lyrik. Jag brukar skriva ibland, men det var mer förr. En enda fjuttig gång i mitt liv har jag skrivit en dikt som jag blev nöjd med. Det beror inte på att den är särskilt bra... Det är den säkert inte, inte för utomstående. Men den förmedlar precis den känslan jag hade när jag skrev den (för drygt ett år sedan). Och det är vad jag kallar att lyckas med en dikt. Vem skriver man för egentligen?

Nu tänkte jag ta och publicera den där jävla dikten här på bloggen. Flera av er har troligen redan läst den, men jag måste få tjata lite. Jag blir glad om ni kommenterar och kan faktiskt ta både positiv och negativ kritik. Det är ju alltid intressant att höra hur andra uppfattar det man skrivit. Apropå poesi så är det umeåfinalen i poetry slam i kväll, 19.00 på Café Station. Det blir nog kul.

Ja, jag tog det förjävligt dåligt.
Att se dig i neonljuset,
med glädjen i ögonen
och skimrande av liv
tog all sans ifrån mig
Vätskan flödar,
ljuset blinkar,
och jag
hänger inte längre med

Ja, du sa nej,
"Försvinn och gå din väg,
du som har det bra
För mig är det enkelt"
och mina ofriska drömmar
försvann i rökrummets ventilation
(som förresten är jävligt dålig)

Hide and seek

Jag kan tyvärr inte underhålla er idag. Det får bli musik i stället.