John Lennon

Den här karln visste vad han gjorde. Legenden John Lennon.
Lägger upp två vackra och välkända låtar, knappast någon som har missat dem. Men det skadar inte att höra dem igen. Och igen, och igen.




Haha, "stillbilden" ser lite rolig ut här.

If I could turn back time

Tredje advent. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att dra undan gardinerna från sovrumsfönstret. Daniels säng står så att man bara behöver vända sig om och titta ut, sedan kan man ligga där och betrakta världen genom fönsterrutan.
I morse var världen en ovanligt vacker syn. Solen var på väg upp och det låg ett milt rosa sken över allt. Himlen var blekt ljusblå, skiftande i rosa längst ner. Allt var alldeles stilla; ett fullkomligt lugn låg över de gamla snötäckta hustaken i Hamn. Det var kallt ute, så snön gnistrade på tak och trädkvistar. Det slog mig att den syn jag nu hade framför mig måste vara nästan på pricken densamma som vid tiden då huset byggdes (sent 1800-tal troligen) - samma röda hus, samma himmel, samma Umeälv. Jag tänkte på hur någon annan kanske stått där, vid fönstret, för mer än hundra år sedan och betraktat precis det jag nu såg.
Jag blev liggande i den positionen ganska länge, rörd nästan till tårar. Tills en bil passerade på Blå Vägen. En jävla bil! Hur kunde den?! Den förstörde allt! Tänk om föraren vetat hur totaltförstörd min ljuva morgon blev. Jag reste mycket motvilligt tillbaka till nutid, tittade på min mobiltelefon och registrerade att klockan var halv tio. Jag fann mig i att året är tjugohundrasju, klev upp och slog på tv:n.

Cat Stevens!

Det är bara att erkänna. Jag är förälskad! Det var svårt att välja vilken låt jag skulle lägga upp här, för det finns en lång rad med underbara låtar. Här får ni How Can I Tell You.

Välkommen adventstid!

Visst är det bra fint med december? Jag är nästintill hälsovådligt förtjust, även om jag kanske inte visar det så tydligt. Julkänslan, nu kan man tillåta den att härja som den vill! I morgon tänds det första ljuset. Jag har ingen adventsljusstake med fyra ljus, det är lite synd. Men jag anar att en sådan skulle orsaka någon slags besatthet hos mig. Ljusen ska vara precis lagom nedbrunna och bilda en perfekt trappa, annars går det inte an. Får rysningar bara jag tänker på adventsljusstakar som är alldeles ojämna och hackiga.


Egentligen hade jag tänkt skriva mycket mer, men nu råkar jag ha en bok liggande på sängbordet som bara ber om att få bli utläst. Bara några få sidor kvar, sen blir det jakt på ny skönlitteratur att goffa i sig. Men det vore nog klokt av mig att avvakta tills den här kursen är klar. Om förutsättningarna för veckan ska bli bra så är det nog nyttigt att jag inte har något annat än kurslitteraturen att läsa. Ack, så tråkigt.

Plaza

Helgen har varit rolig. Inte så hejdundrande superkul, men ingenting att klaga över. Igår blev det förfest hos Erica och Björn, sedan utgång på Plaza (Shape up!), helt OK ställe med intressant musik och trevligt folk. Det enda som egentligen har varit negativt var att jag tvingades GÅ hem därifrån. I ovädret. Nästan vilse (?) och tjurig som aldrig förr.

I morse kom Daniel hit efter att ha åkt bil från Skövde hela natten. Tävlingen gick riktigt bra för honom - han blev tvåa. Jag är stolt! Men ont hade den stackaren.

Jag hade tänkt skriva mer egentligen, men nu blir det telefonprat med Linnea och efter det sömnintag.

Hållbar utveckling? I doubt it.

(I alla fall när det gäller mig själv)

På något underligt vis så hamnar jag här vid datorn, gång på gång på gång på gång på g .. Ni fattar. Jag sov ganska länge idag, det var sagolikt att få ta igen förlorade sovtimmar. Men ändå ångrar jag det. Som vanligt, man ska ju inte kunna njuta utan dåligt samvete. Jag kanske borde ha ställt klockan trots allt ... Nu hinner jag inte allt jag planerat att göra. Har i och för sig städat en del, diskat också, men dammsugaren lägger jag fan inte mina händer på. Den suger, på alla sätt och vis.
Behöver väl knappast tillägga att jag har hållit mig på avstånd från kurslitteraturen? Inte mindre än sex böcker ska plöjas igenom, tjofaderittan. Jag har inte ens läst baksidorna. Tre av böckerna har jag inte ens köpt. Och någon vilja finns inte direkt heller! Jag veeet, jag är bedrövlig och borde hoppa av utbildningen innan någon med våld kastar ut mig. Vill jag verkligen höra orden "Emilia, det kanske vore bäst om du .. eh, skippade det här? Det finns säkert en massa annat som passar dig bättre ... Kanske", eller den rakare varianten: "För helvete, ge upp nån gång, din inkompetenta latmask! Du skämmer ut Umeå Universitet! Idiot!"? Jag vet inte, men jag fortsätter köra mitt lata race och hoppas på tur.

Ikväll ska jag och syrran gå på något som kallas Free Power Dance på Iksu. Jag har ingen aning om hur ett sådant pass är utformat, förutom att det är någon slags dans med "enkel koreografi". Den får nog vara förfärligt enkel om det ska gå vägen. Dans är inte min starka sida, jag är lite av ett kylskåp. Men jag känner att det börjar bli dags att utnyttja silverkortets möjligheter i stället för att bara gå till gymmet hela tiden. Spännande.

Till min fiende

Vem är Du, min okände fiende i tvättstugan?
Nu har det inträffat igen. Jag har upprepade gånger blivit terroriserad av Dig. Naturligtvis har detta lett till frustration hos mig. Varför fick inte mina kläder bli torra ikväll? Vad driver Dig till att öppna torkskåpet och dra ut mina kläder? Jag är inte arg, men jag står här undrande och begär nu av Dig: träd fram, förklaren Er! Kom förbi på en kopp snabbkaffe och beskriv vad som bekymrar Dig. Jag lovar att vara barmhärtig. Giftet i Din kaffekopp kommer att vara av det lindriga slaget - Du kommer endast uppleva illamående och möjligen en släng av någon sjukdom. Döden skall inte hämta dig. Ännu. Upprepas kvällens incident vid ytterligare tillfällen kommer dessa garantier att upphöra. Därmed ger jag Dig förslagen, i egenskap av god medmänniska, att visa Dig omedelbart, alternativt resa till det brinnande infernot och stanna där i evighet.

Den där jävla dagen (del 5: slutet)

Det här gör jag i syfte att muntra upp mig själv. Skriver annat senare, men först får det bli en stund med Gert.

Länkar till föregående sagodelar:

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Författare:

Emilia Pettersson

Anna Långberg Ranstad

Ewa-Mari Hedman

Linnea Forsgren

Anton Stjärnbrandt

Kajsa Karlberg

Varsågoda, den femte och avslutande delen, med rött tema:

Gert såg ingenting på sidorna och tittade därför uppåt. Han såg något i ett träd, men hann inte lista ut vad/vem det var, för plötsligt hälldes en flod av jordgubbskräm över honom. Figuren i trädet skrattade elakt. Gert torkade bort jordgubbskrämen från sitt ansikte och såg vem den skyldige var: det var Tomten! Vad fasen gör han här? tänkte Gert. Tiden är inte inne för honom än, han borde vara på Nordpolen någonstans och ta hand om renarna! Tomten hoppade ner från trädet och började gapflabba åt Gert på sitt eget lilla sätt. "Ho ho ho"...

Men när han kom närmre så upptäckte Gert till sin stora fasa, att det var ju inte Tomten! Det var den äckliga Jordgubbsmannen! "Vad vill du mig?!" frågade Gert ilsket. Jordgubbsmannen smekte sig belåtet på magen och sa "Jag vill ju bara ha lite mysigt med min jordgubbspojke! Vill du raka mina armhålor, som på den gamla goda tiden?". Jordgubbsmannen viftade lite med en rosa rakhyvel. Gert, som nu var van vid att konstiga saker hände, suckade bara. Det började bli kväll, och efter dagens alla galenskaper började han känna sig rejält trött. Han tog sig upp på skogsvägen igen och liftade. Jordgubbsmannen var honom hack i häl, tänkte uppenbarligen följa med Gert.

"Kan jag inte få följa med dig?" frågade jordgubbsmannen när han kippade efter andan. Gert såg på honom med förundrad blick. En lastbil stannade till och vinkade åt dem att hoppa in. Gert suckade, tänkte några sekunder och sa "nej, nu får det för fan vara nog!". Jordgubbsmannen såg vädjande på honom, blev sedan ivrig och sa "jag har hoppat av både Finans-Robinson och Bonde söker fru, bara för att få vara med dig!". Gert kunde inte förneka att han blev smickrad. Jordgubbsmannen låg bra till i båda såporna och hade gjort en rejäl uppoffring. Dessutom luktade han ganska gott ... "OK då" sa Gert, "följ med". Så åkte de tillsammans bort mot nya världar och levde lyckliga i alla sina dagar.

Dagens "wow!"

Åh, vilken lättnad! Jag är så lättad att jag knappt väger ett gram längre. Nu kan jag åtminstone andas normalt, slappna av och vara den cooling jag egentligen är. Jag klarade tentan. Mycket riktigt, du läste rätt - Jag. Klarade. Tentan. De spaghettiben som bar mig till universitet har aldrig varit så stadiga som när de förde mig hemåt femton minuter senare. Passerande människor vände sig om, tagna av min raka rygg och mitt högt burna huvud. Dessutom hittade jag mina vantar efter gångvägen mellan universitetet och Ålidhem. De låg där, blöta och frusna, och väntade på mig. Jag hade inte ens märkt att de var borta. Minnet började klarna, stället var mycket likt den plats där jag och Linnea gjorde vår första gemensamma kvadd i lördags. Linneas väskinnehåll hade fallit ut i snön, vi hade tillsammans stått nedböjda och för att plocka upp diverse enkronor och annat värdefullt. Där tappade jag också mina vantar, det fick jag alltså bekräftat idag. Nu är de tillbaka hos mig, varma och trevliga igen efter några timmar på mitt ljumna element (observera att det står "ljumna"; någon skön elementvärme bjuder inte Bostaden på).

Nu har jag nog fått med alla dagens viktiga händelser. Jag har även tvättat, diskat och pratat en hel del i telefon. Ingen skulle besparas från att höra min lycka uttalad av mig personligen. Nu har den även överförts till textform, men det är inte alls lika kraftfullt som mina glädjetjut.

I morgon ska vi ha någon slags redovisning av rapporterna. Vi får väl se om Fredrik (min särskilda läsare och opponent) har fått användning för rödpennan.
Resten av veckan ska ägnas åt ... Ingenting. Bara softande i allra högsta grad. Livet är skönt.

Den där jävla dagen (del 4)

Jag vet, jag vet. Det dröjer alldeles för länge mellan delarna!

Del 1

Del 2
Del 3

Och här kommer del 4:

Författare:

Emilia Pettersson

Anna Långberg Ranstad

Ewa-Mari Hedman

Linnea Forsgren

Anton Stjärnbrandt

Kajsa Karlberg

När Gert tillslut vaknade upp blev han väldigt chockad. Alla hade samlats omkring honom och bara stod och skrattade. Jordgubbsmannen befann sig 5 cm från Gerts ansikte och försökte få liv i honom. Usch, vilken andedräkt! tänkte Gert. Han puttade bort Jordgubbsmannen och började sakta men säkert att ta sig ut ur folksamlingen. Jag måste bort tänkte han. Gert stod helt enkelt inte ut längre. När han gick ut genom dörren hörde han Anders Lundins röst: "jaha, kära tävlande, vem ska nu raka våra armhålor?".

Gert gick genom den mörka korridoren, halt och eländig. Han valde klokt att inte gå åt det håll han kom ifrån tidigare. Frågan är dock om det var så klokt. För i korridorens slut stod de finniga fjortisarna, beväpnade med Clearasil som de använde dagligen emot sina finnar. Gert blev träffad av en stråle rakt i ögat som sved något så grymt. I ren panik sprang han in på närmaste toa där han ertappade Jordgubbsmannen med att lukta på en av Gerts kalsonger. Gert blev givetvis förbannad. Vad i helvete gjorde hans sprollans nya CK-kallingar i händerna på Jordgubbsmannen?! Jordgubbsmannen flinade. Gert slet åt sig kalsongerna och smällde igen dörren. Nu skulle han hitta en väg bort från allt det här. Fjortisarna var försvunna (tack och lov), så kusten var klar.

Gert hamnade på skogsvägen igen och började gå. Han hittade en sjö där han tog ett dopp för att tvätta av sig all jordgubbskräm. Men ve och fasa, han var inte ensam i sjön! När Gert simmat ut till mitten av sjön kände han något komma uppslingrande längs hans ben. Vattnet var så mörkt så han kunde inte se vad det var, han stelnade till av rädsla. Det var något som han inte kunde sätta fingret på. Fort som attans började han ge sig tillbaka till land. Plötsligt var det något som drog ner honom i djupet. Han lyckades tillslut återfå kontrollen och simmade panikartat upp till ytan, men det slingrande, ja vad det nu var för något ville inte ge upp.
Nej, nu jävlar i min lilla låda, tänkte gert. Han tog i för kung och fosterland och lyckades komma in mot stranden, han fick tag i en gren och drog sig med hjälp av den upp på land. Det slingriga djuret väste och försvann ner i djupet. Men vad är det här??? tänkte Gert. Har jag en tripp på syra? Heroin, det här kan inte vara verkligt. I samma ögonblick kände han den där lukten igen, alldeles för välbekant vid det här laget. Jävla jordgubbskräm! Gert såg sig omkring för att se varifrån lukten kom.

Den där jävla dagen (del 3)

Jag ber om ursäkt för att fortsättningen kommer så sent. Kommer ni inte riktigt ihåg vad som hände i del 2? Kanske ni inte ens har läst del 1? I så fall kan ni klicka här för att läsa del 1, och här för del 2.

Här kommer den efterlängtade fortsättningen:

Författare:

Emilia Pettersson

Anna Långberg Ranstad

Ewa-Mari Hedman

Linnea Forsgren

Anton Stjärnbrandt

Kajsa Karlberg

Gert visste ingen råd, men denna gång kom någon till hans undsättning - den äcklige lille mannen gjorde ett tecken åt kvinnan närmast vid bordet att dra ut stolen åt honom. Han slog sig ner och harklade sig, visade inget tecken på att vara det minsta obekväm i situationen. Han tog upp en bunt papper och började förstrött bläddra i dem. I rummet var det knäpptyst. Trots att de försökte dölja det så gott det gick såg Gert hur församlingen tittade undrande mot Jordgubbsmannen, som om de väntade på att han skulle ta ordet.

Jordgubbsmannen började prata, han lade upp siffror på siffror och tillslut började alla luta sig tillbaka och faktiskt lyssna. Om det var den otroligt lockande doften han bar med sig eller hans otroliga sätt att röra sig på som gjorde att folk lyssnade var svårt att få grepp om.

"Var det någon av er som såg premiären av Bonde söker fru?" frågade Gert högt och tydligt. Någon tappade en penna i golvet. Jordgubbsmannen blev röd i ansiktet. Gert hade haft en tanke med sin fråga. Han såg uppfordrande på Jordgubbsmannen, som förfärad tvingades erkänna: "Ja, jag deltar i serien. Jag är en av bönderna. Jag trodde inte att någon skulle genomskåda min förklädnad!". Stämningen blev i dett obekvämaste laget och Gert bestämde sig ännu en gång för att fly. Han lämnade rummet, nöjd med att ha gjort Jordgubbsmannen till åtlöje. Men vad han inte kom ihåg var att det här var den nya säsongen av Finans-Robinson, och dom befann sig på det ekonomiska örådet. Lämnade man rummet blev man automatiskt utröstad. "Jaså, du valde att hoppa av" sa Anders Lundin, och grep tag i Gerts solkiga ärm. "Men här innan du får blommor så ska vi ta en titt på din tid i tävlingen".

Det hela började med att Gert såg en bild på sig själv när han rakade Jordgubbsmannens armhålor. Jordgubbsmannen log mot honom. Gert fick återigen kväljningar. Vad hade han gjort egentligen? Hur hade han hamnat där? Han blev alldeles skakig och började tänka tillbaks på det han minns innan han vaknade upp där på trottaren. Men hans minne svek honom. Allt han kunde erinra sig var den äckliga gubben från i morse och jordgubbskrämen. Det kunde inte ha varit vanlig jordgubbskräm, den måste ha varit spetsad med något väldigt starkt! Fler bilder av rakningen visades under tiden, Jordgubbsmannen började flytta sig närmare honom och Gert kände att han höll på att svimma. Det gjorde han, och det blev ännu en gång svart...

Regina Spektor - Samson

Linnea skickade en del musik till mig igår. Däribland fanns en låt som heter Samson och sjungs av Regina Spektor. Har hört den förut, men inte tagit så mycket notis. Igår insåg jag, den är helt jävla fantastisk. Är det inte vackert, så säg! (Titta inte så noga på "videon", lyssna bara. Det finns en annan video som är mycket finare, men den versionen av låten är snabbare och sämre)

Den där jävla dagen (del 2)

Fortsättningen på sagan - numera illustrerad med bilder!

Författare:
Jag
Anna Långberg Ranstad
Ewa-Mari Hedman
Linnea Forsgren
Anton Stjärnbrandt
Kajsa Karlberg

Omtumlad reste han sig upp och såg till sin stora fasa en skepnad framför honom. Han gick närmare för att kunna se, men där fanns ingenting. Han tycktes hela tiden känna av en närvaro, att någonting iakttog honom. Gert satte sig ner, tog några djupa andetag och började sedan klättra. Han ville bort därifrån så fort som möjligt. Plötsligt kom en stor sten emot honom, tätt därefter svartnade allt...

När Gert vaknade tre timmar senare låg han i en säng. Varmt och skönt. Rummet han låg i var hemtrevligt, med varma färger och levande ljus. På behaglig volym spelades blues (Gert älskade blues). Gert började precis fundera på om han kommit till himlen, när han kände en välbekant doft. Det luktade sött, som jordgubb ungefär... Jordgubbskräm! I samma sekund som den äckliga gubben steg in genom dörren så förstod Gert att detta var allt annat än himlen. Den äckliga gubben hälsade fint på Gert och tackade för senast. Han stelnade till, vad hade hänt egentligen? Gubben försvann ut genom dörren och kom senare tillbaka med en kopp te och en tallrik jordgubbskräm. Gert fick kväljningar. Trots det så åt han upp allt. Efteråt ville Gert se sig omkring, gubben var utom synhåll så han ställde sig upp och började gå.
Plötsligt befann han sig i en mörk korridor, längs bort i korridoren stod en dörr på glänt. Gert klev försiktigt in genom dörren. "Nä men välkommen, är det du som ska visa upp dom nya siffrorna för vårbudgeten, eller är det din sekreterare?". Å herregud, vart är jag tänkte Gert. "Sätt dig, sätt dig" sa en liten nervös man i rutig skjorta, och drog ut en stol. "Va gott du luktar, har du ny parfym?" frågade en kvinna i 80-tals frisyr som satt bredvid. Gert skulle just svara när någon började slicka honom i håret. Det var den nervöse lille mannen som tappat all sans när han kände lukten av jordgubbskräm. Gert puttade bort den obehaglige mannen och såg hjälplöst på resten av människorna i rummet. De tittade alla irriterat på sina klockor, väntade på att Gert skulle påbörja visningen av vårbudgeten.

Nu börjar kampen!

Helst vill man ju inte tro att det är sant...
Men det är lika sant som ofrånkomligt. Lika förargande som äckligt.
- The monsters are back!

Jag vill inte ha er här, ska det vara så svårt att begripa?!
Inspectera var här och sanerade för ett par veckor sen. Uppenbarligen struntade de i badrummet den gången, för nu har de silvriga asen börjat visa sig därinne. En fet rackare låg där på golvet i natt när jag var på toaletten. Han blev inte särskild långlivad. Detamma gäller hans nästan lika välgödda kamrat som fick sätta livet till i morse. Vad ska dom där att göra? Jag har nyss städat - det är rent här! Stanna i avloppet, fasansfulla djur, där är det mycket trevligare för er! En sak är i alla fall säker: nu är det slut med er. Jag kommer att vinna kampen, även om ni har inbillat er att ni har något slags övertag. Inspectera är på min sida - vad har ni att sätta emot det? Dessutom har jag en hjärna och förmågan att greppa hårda föremål att döda er med - ni har bara era små slingriga kroppar. Just precis vad jag vill komma till, det är lika bra att ge upp på en gång. Försvinn ur mitt liv.

Vad de vidriga skadedjuren inte bör få veta är att de kommer att förstöra min helg (jag vill inte ge upphov till skadeglädje). Jag kommer att gå runt här, vaksam och skvätträdd, utan en chans till avslappning i ledigheten.

Nåja, helg är det i alla fall, med eller utan silversnuskiga odjur. Jag ska ta det lugnt och samla krafter inför den kommande veckan. Ikväll blir det här ett syndens näste - jag ska äta onyttigt och titta på Idol. I morgon vet jag inte vad jag ska hitta på. Drar mig för att fara till Lycksele, för jag kommer ha oändligt mycket packning. Kanske väntar med det till söndag. Men frågan återstår, vad ska jag ta mig till med morgondagen? Tips?

Den där jävla dagen (del 1)

Den närmaste tiden kommer min blogg att bli lite extra intressant! Jag kommer nämligen att stegvis lägga upp delarna av sagan Den där jävla dagen, som jag och några andra har författat på Facebook. Spänning utlovas!
Idag börjar vi med den första delen, sedan kommer jag att pytsa in delar lite då och då.

Den där jävla dagen (del 1)

Författare:
Jag
Anna Långberg Ranstad
Ewa-Mari Hedman
Linnea Forsgren
Anton Stjärnbrandt
Kajsa Karlberg

Gert visste redan när han vaknade på morgonen att just den här dagen skulle bli den värsta i hans liv. Det började med själva vaknandet - han var inte hemma. Han var inte ens inomhus. Gert hade sovit på en trottoar! På hans kind rann snus. I håret hade han ett fastkletat tuggummi och något som luktade konstigt. Bredvid honom låg en äcklig gubbe. Sedan fortsatte dagen i samma anda...

Han kravlade sig upp och märkte han att det fanns jordgubbskräm på den äckliga gubben, det fanns jordgubbskräm på Gert också. Han stelnade till av fasa. Vågade inte ens tänka tanken. Han började gå längs vägen. Inte förrän han blev omkörd av en Volvo full med finniga fjortisar insåg han att han befann sig i Malå. Den här dagen skulle sluta i katastrof om inte han tog sig därifrån ögonblickligen! Han vinkade till sig volvon med de finniga fjortisarna, något han aldrig gjort om han inte vore så desperat. När volvon åter närmade sig insåg Gert att det var en epa-traktor. Nåja, det fick duga, som sagt hade paniken tagit överhanden. Gert frågade kraterfejsen om de ville köra honom någonstans, bort från den hemska platsen. De funderade en stund. Sedan nickade de, flinade tandställningsflin och sa: "hoppa in din jävel!". Resan började förskräckligt. Gert höll i sig allt vad han kunde i stolsryggen för att inte falla in i den högst motbjudande fjortisen vid sidan av honom. Snabba svängar och galen rallykörning tog honom tillslut ut på en skogsväg. Fjortisarna kastade ut Gert ur bilen och lämnade honom åt sitt öde.
Gert såg sig omkring, och överallt var det bara träd och åter träd. Han ropade, men det enda svar han fick var ett eko. Han började planlöst vandra omkring i hopp om att hitta någon eller något som kunde hjälpa honom. Plötsligt föll han ner i en stor grop, säker tio meter djup!

I believe my heart should be chained inside

Vissa låtar slutar man aldrig att älska. Den här till exempel, som jag har lyssnat på hela dagen. I mångas öron låter det förmodligen som ingenting annat än skrammel, men för mig är det... vackert!

Det är såklart Slaves - Suicide

Nytt hem, nya tag

Nu, hörrni! Nu lever jag studentliv i allra högsta grad. Förutom att jag inte festar i tid och otid (för tillfället i alla fall), så har jag hela kitet i mitt lilla liv. Jag har nämligen bosatt mig i ett litet studentrum på Ålidhem. Från och med igår kväll är det här mitt hem. Korridor på Historiegränd. Som så många andra studenter. Har inte sett till en enda korregranne än, men det beror väl på att jag mest håller mig härinne i lyan. Det där tv-rummet här verkar inte vara befolkat speciellt ofta, så det gäller väl fler än mig. Att bo i en korridor där varje rum är utrustat med pentry blir lite annorlunda än den varianten då köket delas av alla. På både gott och ont, men ur min synvinkel väldigt övervägande gott.
Jaha, själva lyan då? Vad ska man säga. Försöker väl skapa nån slags ordning. Brukar vara otroligt inspirerad när jag flyttar in i nya lägenheter (och det har jag ju gjort ett antal gånger), men inte nu. Jag känner i alla fall inte samma sorts stress över att det måste bli klart så fort. Tidigare nämnde jag att jag inte träffat någon av grannarna än. Det må vara, för med lägenheten följde en hel drös med rumskamrater som redan var bosatta här. De trivs uppenbarligen bra i kökslådor och skåp, är silverblanka och fruktansvärt vidriga. Japp, silverfisk. Jag flyttade in i en lägenhet invaderat av silverfiskar. Varför händer detta mig? Jag går runt och är oavbrutet vaksam, vågar knappt släcka några lampor - det är ju i mörkret dom äckliga hemskingarna slingrar sig fram i all sin snuskighet. Jag har i alla fall ringt Inspectera som ska få komma hit snarast och radera varenda spår av silverjävlafisk. Jag ska bo här, inte dom!
(Däremot skulle det kanske vara mysigt med några guldfiskar? Jag har aldrig haft akvariefiskar, för jag föredrar ju pälsdjur. Men eftersom det senare är en omöjlighet på den här minimala ytan, så varför inte? Annars finns det säkert pälsängrar här också, stället verkar ju vara fullkomligt intaget av ohyra)

Idag tog jag bussen till Ersboda för att handla lite nödvändigheter till lyan. Varken Rusta eller Jysk hade tyvärr det helvita, billiga påslakanset jag föreställt mig, men ett vit-beige-randigt blev det i alla fall. Städgrejer också, jag måste göra det här rummet till en renligare plats eftersom den tidigare hyresgästen verkar ha varit lite av en slusk, av smuts och ohyra att bedöma. Ett par skrynkliga panelgardiner och en kudde senare åkte jag hem igen. Fick igång Internet (tack, Kommunicera) och fastnade givetvis här vid datorn alltför länge.
Alldeles för sent satt jag mig med böckerna och påbörjade pluggandet inför tisdagens seminarium. Jag ska tills dess ha läst tre böcker/texter och vara beredd att återberätta var och en av dem. Känns som att det kommer gå åt pipsvängen, men när kändes det inte så sist? Det här pluggandet blir dyrt - det blir nämligen fruktansvärda konsekvenser för min snuskonsumtion. Tryckte nog i mig en halv dosa under tiden jag läste. Hann säkert äta fem knäckebrödsmackor också, så inte nog med att jag får nikotinöverdos - jag blir tjock(are) också!
Tur att jag bara köpte en bulle idag, annars hade jag säkert fått i mig lika mycket av den varan. God var den i alla fall, helt sagolik. Kanelbullens dag uppskattas.

Nu ska jag sluta skriva, jag vet ju att jag riskerar att ingen orkar läsa allt. Hade egentligen en ganska komisk grej att ta upp, för jag skämde ut mig helt otroligt igår. Men det får vänta till ett senare tillfälle att berätta om den incidenten.

Feberyra

Jaha, då blev man sådär härligt febrig. Jag hatar feber! Vet inte riktigt vad som har hänt, plötsligt blir jag sjuk titt som tätt. Det verkar som att jag håller på att ta igen ett helt liv av friskhet. En gång per år brukar jag bli sjuk, en.

Helgen blev superbra. Håkmark, Umeå, shopping, bio, kinarestaurang. Bara toppen helt enkelt. Det var synd att Daniel mest var på träningsläger, men då hann jag å andra sidan med en massa andra saker, med mamma och Astrid bland annat. Hälsade på Erica i söndags, Sofie kom också dit. Kul att träffa folk man inte ser så mycket av nuförtiden. På hemvägen igår for vi förbi hos Annicca och hämtade några lådor med grejer. Självklart fick jag inte med det jag egentligen tänkt mig, men det fanns inte tid att börja gräva igenom alla lådor när vi var där. Jag har i alla fall fått sätta lite mer Emilia-prägel på huset här, så det känns fint.

Mille tog vi också med oss, så nu har vi blivit hundägare. Det är riktigt mysigt med vovve. Synd bara att jag skulle gå och bli sjuk direkt vi kommit hem, har inte orkat ägna så mycket tid åt honom som jag hade planerat. Har bara blivit en längre promenad och då var jag svimfärdig vid hemkomsten.

Skåneresan, the 2007 edition

Got no words. Känns lite så, liksom kan jag skriva idag? Jodå, för det är fan dags nu. Det har hänt så jäkla mycket sen sist, det är bara det som är problemet. En hel semester har jag bakom mig, hur fan ska jag kunna sammanfatta den på ett läsbart sätt? Risken finns såklart att jag inte besitter den förmågan, men jag gör väl nåt slags försök.

Jag och Daniel. Såklart vi. Först åkte vi till Sundsvall och övernattade hos farmor och farfar. Det var rätt mysigt, men nästa gång tänker jag låta mitt sundsvallsbesök bli betydligt längre. Jag hann inte ens träffa Linda och då är det liksom inte komplett. Men vi var ju bara på genomresa egentligen.
Dagen efter åkte vi den långa vägen till Göteborg. Bilresan var härlig, att vistas söder om Sundsvall är mer än jag har lyckats med på flera år. Skandal, japp. Vi var inriktade på att turista, men dessvärre blev det inte så mycket av den varan. Vi stannade vid nån klosterruin och åt glass, det är allt. Men att bila genom Sverige och konstant kika genom rutan är väl rätt "turistigt" det med. I Göteborg sov vi över hos Daniels syster + systerson. På planeringen stod Liseberg, men det var ruskigt väder så det strök vi. I stället blev det lite shopping. Göteborg är betydligt större än de städer jag vanligen springer runt och handlar i, så jag måste erkänna att jag var förvirrad. Det är nästan "för" stort om ni förstår vad jag menar. Det passar inte min beslutsångest, den som jag bär med mig för det mesta. Innan vi åkte blev det middag på Jensens Böfhus, gott var det och dessutom var restaurangen mysig som tusan.
På kvällen anlände vi till Malmö. Vi flyttade in i källaren hos Daniels mormor. Där hade vi det väldans bra, blev servade med mat och kunde njuta av livet i fulla drag. Det som förstörde upplevelsen lite var att mina bihålor tänkte döda mig. Huvudet, ögonen och halsen värkte i flera dagar. Men det hindrade oss inte från en härlig dag vid havet i Ängelholm, shopping, besök hos folk och annat trevligt.
Som tur var gick bihålebesvären över och vi kunde åka till Köpenhamn. Nästa storstad. Eftersom Liseberg blev inställt så gick vi såklart på Tivoli. Och OJ, så roligt det var! Vi åkte nästan alla karuseller. Utom en. Den verkade helt fruktansvärd! Tänk er en såndär slänggunga, det finns bland annat en på Gröna Lund. Ok. Och så tänker ni er den på 80 meters höjd! Jag förstår inte hur någon kan våga åka den, men självklart var det hela tiden djärva människor som snurrade runt sådär vansinnigt högt. Kul hade vi i alla fall - en dag att minnas. På kvällen gick vi och åt middag på indisk restaurang. Dyrt, starkt och gott. Lite för starkt för min smak, men det gick absolut ner ändå. Förutom förrätten, den var omöjlig. Tyvärr. Sedan drack vi vin inköpt på Seven Eleven, satt i vårt hotells bar en stund och blev lite lulliga. Just det, hotellet. Mycket trevligt. Jag älskar att bo på hotell!
Efter resan tillbaka till Malmö hade vi bara två dagar innan hemresan skulle påbörjas. Jag hann med lite mer shopping så att jag kunde åka hem riktigt nöjd. Hemresan alltså, vi mellanlandade först i Borlänge och hälsade på Daniels syster nr.2. Grekisk middag, den bästa middagen på hela resan (förutom Daniels mormors kassler, det var nog bäst ändå) och i övrigt bara lugnt. Dagen efter åkte vi hem till Lycksele och här är jag nu och lär så förbli ett tag till.

Men jag har faktiskt hunnit med en sväng till Sorsele sen dess. Det var ju Holmen Gungar i helgen, så jag tog bilen och rullade dit i lördags. En trevlig kväll, men jag orkar inte gå in på den just nu. Dessutom är det mesta lite av en dimma.

Igår började jobbet igen. Samma ställe, alltså Skytten, men numera dag i stället för natt. Det känns faktiskt jättebra och jag kan redan konstatera att jag föredrar Skytten på dagtid. Mycket trevliga arbetskamrater har jag också, de jag har träffat på hittills i alla fall. Men det är jobbigt att kliva upp så tidigt på morgonen, usch.

Frågan är vad jag ska ta mig till i höst. Vad?!

Nu orkar jag inte skriva ett enda ord till. Jag är alltid så slö mitt i arbetsveckan, speciellt efter en tids ledighet.

Buffalo

Rum, studentkorridor, Pedagoggränd, Umeå. Där är jag nu, hemma hos Erica. Hon sover som en stock och har på nåt riktigt stört, tecknat tv-program på alldeles för hög volym. Fast nu sänkte jag, det började bli på gränsen till outhärdligt. Själv har jag räddat mig själv från Ryssland (där man faktiskt sover rätt bra), igen. Dit förvisas jag när jag blir för jobbig mot kvällens slut, när det blir för mycket av mig helt enkelt. För mycket av det goda. Klart jag ställde upp och var pajas igår, det var min plikt. Ingen grabb (grabb i Thailand) = Emilia är pajas. Underbart. Att en macka med kaviar, prickig korv, ost och smörgåspastej kan vara så rolig! Det roligaste av allt är nog att jag tycker inte om varken kaviar, prickig korv, ost eller smörgåspastej - och jag åt upp mackan. Det kallas fyllehunger antar jag, kombinerat med mycket låg hjärnkapacitet.
Vi var på X3m igår. Man kan inte påstå att beslutet att fara dit var det klokaste vi fattat. Men, det känns som att det inte är någon större fara, vi fick ju faktiskt fribiljetter! Lite dans bland småkillarna, lite "mingel", besök på toan (vivarfjortisarsomdrackvinurpetflaska) och en cosmopolitan senare fattade vi ett mycket intelligentare beslut. Vi drog. Stack. Försvann därifrån. Gratis taxi med Björn, skum musik från telefon och från oss. Vi hamnade på nån liten fest hos folk Anna kände. Att fara dit var också ett av de dummare besluten den kvällen, men vi blev inte särskilt långvariga. Innan vi for därifrån hann jag åka dit på en buffalo (Buffaloklubben: alla i klubben måste alltid dricka alkoholhaltiga drycker med flaskan/glaset/burken i vänster hand. När en klubbmedlem ser att en annan dricker med höger hand säger han "buffalo!", och då måste den stackaren som håller glaset svepa i sig allt på en gång. Medlemsskapet kostar en krona). Det var nog just min buffalo som orsakade att jag blev kvällens pajas.
Kvällen avslutades med roliga telefonsamtal i Ryssland. Igen.

Ikväll ska jag äta middag ute med mamma, syrran, Anders och hans barn. Det blir gott.
Lycksele i morgon. Känns på sätt och vis skönt, men mest tråkigt. Tiden går fortare här. Och det är det enda jag vill just nu, att tiden ska gå så fort som möjligt. Två veckor kvar tills min fina älskling kommer hem... Jag orkar inte vänta! Saknar, saknar, saknar!

You don't know how lovely you are

JA, det är myggfritt!
Vet inte hur många personer jag har hört säga det idag: "idag är det myggfritt". Vart jag än går så snackar folk om att det är myggfritt. Jag blir tokig! Men visserligen är det ju väldigt sant. För inte fan är det varmt precis.

Här har det rådit bloggtorka ett bra tag nu. Vet inte vad som har hänt. Dåligt av mig är det i alla fall, en blogg är till för att användas och skriva i.

Så, vad händer i mitt liv?
Jag tillbringar numera dagarna på Åhléns här i Lycksele. Det kallas apu (praktik), eller slaveri om man ser sanningen i vitögat. Det hela går ut på att man jobbar som ett svin, gör allt det tråkiga på arbetsplatsen, alltså det som de anställda inte orkar göra. Jobbiga arbetstider ingår ofta. Och så det viktigaste av allt, ingen lön utdelas till den stackars hårt arbetande praktikanten. HA, där fick man! Nänä. Egentligen är det inte så hemskt att ha praktik, det är bara det att det här är vår fjärde period och man börjar bli en aning less på det. Just nu känns det lite extra surt eftersom vi har ett riktigt skönt schema i skolan. Kontrasten är väldigt stor. I vanliga fall brukar det kännas skönt att slippa skolan och allt plugg... Men, some things have changed. Man slutar hellre kl 12.00 än 19.10, så är det bara.
I alla fall, Åhléns duger som praktikplats. Jag har bara varit där i tre dagar, så det är svårt att göra nån bedömning egentligen. Men alla som jobbar där är trevliga och man märker att de är vana att ta praktikanter. Ett plus är också att det oftast finns något att göra för praktikant-Emilia, eftersom de håller på att bygga om hela butiken där. Innan det här är slut kommer jag att ha möblerat om hela stället. Och det är ju trevligt att kunna vara till hjälp, eller hur?

Jag är hemskt trött. Det är självförvållat (hmm, en viss Daniel hade också ett finger med i spelet), så ni ska slippa gnället. Så går det när man saknar självdisciplin, och när sällskapet är världens goaste charmtroll som slutar kl 01.00. Där kan vi snacka om hemska arbetstider!
Skönt att veckan snart är slut. Helg i mitt hjärta. Kvällen i morgon ska spenderas med det tidigare nämnda charmtrollet Daniel. Ser verkligen fram emot lite kvalitetstid med honom.. Underbart. Men resten av helgen lär ju bli lite halvtråkig, jag måste nämligen börja fixa i lägenheten. Packa ner grejer i lådor och greja på. Flytta ut måste vara bland det jobbigaste som finns.

Nu har jag snackat skit tillräckligt länge. Ha det fint.